- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
xxix

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Inledning. Harald Hjärne - Tvifvelsmål om kulturkrafternas politiska betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING.

personlighet med anspråk på odödlighet för sin egen räkning och på uppoffringar
för dess skull från de särskilda folkmedlemmarnes sida. Nationalitetskänslan har
i sin obegränsade omfattning varit närmare befryndad med den religiösa fromheten
än med det politiska ansvarsmedvetandet och har ej sällan blifvit ett slags surrogat
för den förra, i samma mån som denna försvagats genom kristendomens och
kyrkornas undanträngande från makten öfver folkens troslif. Men i motsats till den
kristna fromheten, som ej ens i splittringen emellan olika kyrkor och bekännelser
någonsin helt och hållet förlorat sin universella syftning, sin längtan och sträfvan
att, äfven genom ofördragsamhet och kamp, förena mänskligheten i samma tro, har
den intensiva nationalitetsifvern alltid förblifvit principiellt partikularistisk, om också
sträfvandet till afsöndring kommit att i många fall öfvergå till en propaganda för
underlägsna nationaliteters utrotande eller införlifvande med den härskande, som
man velat tillerkänna uteslutande rätt till själfständig tillvaro. Nationalismen, sådan
denna utvecklat sig ur nationalitetssträfvandenas enklare och mera naiva lifsyttringar,
vill ej i något högre ideals tjenst underordna sig mänskligheten såsom det allt
omfattande samfundet, utan sätter nationalstaten såsom den högsta formen för
mänsklig sammanlefnad och gör kulturens nationella utprägling till den förnämsta normen
för allt politiskt arbete. Nationalismen har därför, alltefter de olika folkens
maktförhållanden och skiftande tidslägen, kunnat göra sig gällande såsom antingen en
söndersprängande eller en samlande kraft, såsom samhällsbevarande eller
revolutionerande i de politiska kriser, som utbrutit inom och emellan de särskilda
staterna under det senaste århundradet.

Det ligger nära till hands, i synnerhet under världskrigets intryck med de
ömsesidiga nationalistiska anklagelser, som ledsagat dess utbrott och förlopp, att
öfver-drifva och ensidigt bedöma nationalitetsfrågornas politiska innebörd. Så mycket
mer är det därför af nöden, att historien, som icke har att pröfva deras teoretiska
och praktiska värde, åtminstone bemödar sig om att utreda deras ursprung och
sammanhang med andra kulturföreteelser, deras spridning från det ena landet till det andra,
från den bildade klassen till de lägre folklagren, deras öfverförande från de litterära,
vetenskapliga och pedagogiska intressena till de politiska programmen och de
diplomatiska planerna, deras omsättning i fredliga reformer och krigiska maktkonflikter.
Hittills hafva nationalitetsfrågorna för det mesta blifvit behandlade från någon
särskild nations eller stats synpunkter, såsom lifsvillkor för de stora folkens
utbredning eller de smärre och enkannerligen de undertryckta folkens frihet. Sådana
synpunkter ega sitt berättigande, men ännu viktigare är det att framhålla de
gemensamma och typiska dragen i hela denna moderna nationalism och deras
återspegling i de omskiften, som statssystemet såsom ett helt har genomgått. Endast på
detta sätt torde de missförstånd kunna aflägsnas, som röja sig i försöken att göra
de nationella åskådningarne till normgifvande för den historiska uppfattningen i
allmänhet och att på grund däraf fördela ansvaret emellan de särskilda staterna och
folken för allmänna konflikter. Äfven vårt tidehvarf, hvars historiska vetenskap så
ofta berömt sig af sin förmåga att skilja emellan allmängiltiga och relativa
värdemätare för sina omdömen, har fallit för frestelsen att förväxla rådande fördomar
med oemotsägliga sanningar, och i fråga om nationalitetsrörelsernas uppskattning
synas just de erfarenheter vi själfva så nyligen upplefvat ägnade att öfvertyga om
denna frestelses ännu fortlefvande styrka. Men om nationalismen, hvars öfvermått
i sin mån bidragit att bringa hela statsvärlden i våldsam jäsning, också historiskt
tolkas såsom en visserligen vidt utgrenad och för många olikartade folk gemensam,
men i sin karakteristiska innebörd väsentligen för vår egen tid typisk kulturrörelse,
då öfvervinnes den ödesdigra frestelsen åtminstone i dess följder för den historiska
forskningens och framställningens förvanskning.

Vi hafva ju äfven upplefvat, att de nationalistiska rörelserna, liksom de
konstitutionella och demokratiska, gripit omkring sig utanför Europa och såtillvida fört
till och med de asiatiska folken in på politiska banor, som närmare öfverensstämma
med våra egna. Det blir en af de angelägnaste och svåraste uppgifterna för
framtidens världshistoriska framställning att orientera sig efter de nya uppslag, som
sålunda blifvit gifna. Tilldragelser, som för samtiden och ända fram till våra egna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free