Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Inledning. Harald Hjärne
- Tvifvelsmål om kulturkrafternas politiska betydelse
- De ekonomiska föreställningarnes och faktorernas historiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
verkligen finnes en allmängiltig måttstock såväl för bedömandet af mänskliga
handlingar som för fastställandet af orubbliga sanningar, om det också ej är historiens
sak att utfinna och att tillämpa en sådan måttstock, eller det kanske ej ens är
möjligt för filosofien eller någon annan vetenskap att komma längre än till vissa försök
i samma väg. Den absoluta skeplicismen, som i själfva verket är liktydig med tron
på tillvarons oförnuft, kan endast verka upplösande på historien liksom på allt
annat mänskligt kulturlif. Resignationen däremot, det klara medvetandet om de
vetenskapliga uppgifternas, arbetskrafternas och metodernas gränser, framtvingas äfven
för historien af öfverväldigande lifserfarenheter, som nästan påtagligen afslöja hvad
som härflutit ur alltför högt uppskrufvade kulluranspråk. Men denna resignation
innebär tillika nya uppslag till mera fruktbringande arbete.
Om historien finner sig nödsakad att från sitt eget område afvisa hvarje
sammanblandning med filosoferande eller »sociologiska» betraktelser, med moraliserande
eller politiserande förmaningar, så uttalas därmed ingenting för eller emot vare sig
historiens filosofi såsom en teoretisk möjlighet eller de historiska lärdomarnes
pedagogiska och samhällsnyttiga tillämpning. Huru härmed förhåller sig, må här lemnas
å sido; med ett enkelt ja eller nej kunna sådana frågor icke besvaras. Men
sammanblandningen med den historiska framställningen förvirrar i hvarje fall
urskill-ningen af hvad denna verkligen kan hafva att meddela, och utan möjligast riktig
kunskap därom måste ju både spekulation och användning sväfva i luften.
Historien kan ändock hafva skäl att sysselsätta sig med båda, ehuru från en annan
synpunkt, nämligen såsom föreställningar och verksamheter, som trots sin grundlöshet
ingripit i utvecklingens gång, ungefär på samma sätt som fordomdags astrologiska,
alkemistiska och magiska teorier och konster. Det är t. ex., äfven med hänsyn till
uppfattningen af de samtida omstörtningarnes orsaker, af särskild vikt att framställa,
huru statsmän, partier och folk låtit bestämma sig af historiskt falska meningar om
det oändliga framåtskridandets oemotståndlighet såsom kulturfilosofisk drifkraft, om
nationaliteternas oupplösliga sammanhang med språkskillnaderna, om det engelska
statsskickets egendomliga utbildning till allmängiltigt föredöme (ett märkvärdigt
modernt motstycke till de förfalskade påfvedekretalernas betydelse för medeltidens
kyrkopolitik).
Åtskilliga anledningar förefinnas till och med just för närvarande att öfverväga,
huruvida ej de historiska tvifvelsmålen böra utsträckas äfven till det kulturområde,
där vi känna oss mest och svårast betagna af upprörda intryck.
De ekonomiska föreställningarnas och faktorernas historiska betydelse.
Det kan naturligtvis icke betviflas, att människan för att lefva måste få hvad
hon oundgängligen behöfver för sitt lifsuppehälle. Men detta axiom, som egentligen
är en tautologi, räcker ej till för att läggas till grund för en »materialistisk
historieuppfattning». I själfva verket betecknar detta uttryck någonting annat än ett
häfdande af lifsuppehällets nödvändighet för den mänskliga kulturens utveckling,
nämligen den läran, att alla föreställningar, som tjenat till motiv för allt
samhällsbildande kulturarbete, ovillkorligen måste härledas ur behofvet att finna tillräckliga
drifkrafter för anskaffandet (»produktionen») af nödiga medel för lifsuppehället.
Denna lära kan från historisk synpunkt icke betraktas annorlunda än som en på
abstrakta psykologiska deduktioner uppbyggd samhällsfilosofi, alltså en »ideologi»
så godt som någon annan, och kan såsom sådan ej ställa högre anspråk än någon
annan på att reglera all historisk forskning och framställning. Dess filosofiska
granskning kan historien lemna därhän, men får ej underlåta att söka utreda dess
särskilda och egendomliga betydelse såsom en af de oförnekliga insatserna i ett
förgånget tidsskedes samhällsstrider. Att dessa strider ännu alltjämt och, såsom det
förefaller, med tilltagande våldsamhet fortsättas inför våra egna ögon, utgör ett så
mycket starkare skäl för detta historiska problems upptagande till behandling med
så mångsidig kritik som möjligt, hvad de konkreta inflytelserna beträffar, närmast i
Världshistoria VI. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
