Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Land och folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND OCH FOLK.
Handteckningar af »de sex nationernas» höfdingar under ett köpekontrakt, som af-
slöts med Thomas och Richard Penn.
(Underskrifterna äro tillfogade af annan hand.) Originalfördraget i New Yorks Public Library.
den zon, där jordbruk ej kan drifvas med framgång utan konstgjord bevattning.
Men denna luftens stora torrhet gör just Västern till ett synnerligen hälsosamt land.
Med undantag af några sänka och heta trakter i sydöst äro de klimatiska
förutsätt-ningarne i det stora hela sådana, att människan och i synnerhet den hvite kan
lefva där utan att taga skada till sin hälsa, och alla den tempererade och många af
den subtropiska zonens alster kunna odlas därstädes.
Det säger sig själft, att dessa naturliga förutsättningar haft det största inflytande
på landets historia och folkets själsdaning. Den stora olikheten i Söderns och
Nordens hushållning, motsatsen mellan slafveri och fritt arbete var en följd af olikheten
i klimat. Den vidsynthet och frihet från pedanteri, den optimism och dristiga
företagsamhet, som blifvit så utmärkande för amerikanerna, sammanhänga, såsom Ratzel
framhållit, med den väldiga ytvidden, med jordens fruktbarhet och rika skatter.
Hvilka förändringar har Amerika icke genomgått de senaste årtiondena, och hvad
allt kan man icke alltjämt vänta af ett land med så obegränsade möjligheter!
Bland de många stora förmåner, som Nordamerika erbjöd européerna, bör äfven
nämnas, att världsdelen var nästan människotom, när den först beträddes af de
hvita. Huru många indianerna voro för en tre, fyra hundra år sedan, kan ingen
uppgifva i våra dagar. Så mycket kan man dock med tämligen stor säkerhet
fasthålla, att deras antal ingalunda varit så stort, som förr vanligen antogs, och att väl
knappt mer än några hundra tusen rödskinn funnits inom unionens nuvarande
gränser. De lefde mest af jakt och fiske, boskapsskötsel var dem obekant, och
deras jordbruk inskränkte sig till någon odling af majs och tobak. Följaktligen
hade de icke heller någon privat jordegendom. Landet hade för dem endast värde
som jaktmark och tillhörde stammen. Deras politiska organisation var ytterst lös.
De lefde i en mängd stammar, som i regeln stodo på krigsfot med hvarandra. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
