Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Orsakerna till affallet från moderlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
britiska och att inbyggarne i de spanska och franska besittningarne ej blott
trycktes af strängare ekonomiska inskränkningar utan äfven voro beröfvade det ej
obetydliga mått af politisk frihet, som Englands kolonier åtnjöto. Men just emedan
detta land erkänt själfstyrelsens princip i sina kolonier, kände dessa så mycket mer
trycket af den hårda handelslagstiftningen. Då det i de spanska och franska
besittningarne hörde till ordningen, att myndigheterna bestyrde om stort och smått, så
kunde det där ej falla någon in att klaga öfver, att handeln med utlandet var
underkastad vissa inskränkningar. Men folket i Massachusetts och Pennsylvania, som
var vant att gifva sig själf lagar, såg ej blott en materiell förlust utan rent af en
personlig kränkning i en förordning, som förbjöd anläggandet af stålverk och
masugnar, eller i de närgångna lagar, som utfärdades mot ylle- och hattfabrikation i
kolonierna. Ju mer koloniernas näringslif utvecklades, dess mer sammanstötte den
britiska kolonialpolitiken med dess intressen, ju mer amerikanernas själfkänsla växte,
dess mer kände de sig kränkta i sin värdighet. Klokheten borde alltså hafva bjudit
England att lemna kolonierna rätt att efter eget godtfinnande reglera äfven sin
näringspolitik.
Men i England hade man då för tiden ingen tanke åt det hållet. Tvärtom-just
emedan kolonierna haft en så glänsande utveckling, ville man för framtiden draga
ännu större nytta af dem och detta icke ensamt för den britiska handeln utan
äfven för de britiska skattebetalarn e.
England hade i sjuåriga kriget vunnit exempellösa framgångar, men statsskulden
och räntebördan hade också vuxit oerhördt. Nu tyckte man, att kriget i första
rummet förts för de amerikanska koloniernas skull, men då vore det ju också rätt och
billigt, om dessa för framtiden bidrogo med sin skärf till rikets behof, framför allt
till riks försvaret. De britiska statsmännen sågo sig ställda inför en uppgift liknande
våra dagars: att i politiskt, ekonomiskt och militärt hänseende organisera ett
världsrike. Nu för tiden söker man lösa det svåra problemet i federativ form, och
kanske skulle en sådan lösning hafva varit möjlig redan i det adertonde århundradet;
men man saknade ännu senare tiders erfarenheter, och så stannade konung Georg
III med ministrar och parlament vid det ödesdigra beslutet att åstadkomma den
närmare förbindelsen mellan de olika riksdelarne genom att öka koloniernas
beroende. Handelslagstiftningen skulle genomföras ännu strängare än förut, en del af
rikstrupperna förläggas till Amerika och kolonierna deltaga i riksförsvarets bördor.
Premierministern lord Grenville tog närmast itu med utförandet af programmets
första punkt. Tulltjenstemännen vid den amerikanska kusten försågos med strängare
instruktioner, husundersökningar företogos, och britiska örlogsskepp ditskickades
för att undertrycka smyghandeln. Först härigenom fingo amerikanerna riktigt klart
för sig, hvad den britiska handelslagstiftningen betydde, och framför allt i Nya
England, där icke ens de förnämsta köpmännen höllo sig för goda att smuggla,
uppstod en retad stämning.
Långt svårare blef det att afgöra frågan, på hvad sätt kolonierna skulle deltaga i
rikets skattebördor. Lord Grenville föreslog att pålägga amerikanerna en
stämpelskatt, hvars afkastning beräknades till 100,000 pund och uteslutande skulle användas
till underhåll af rikstrupperna i Amerika. Man hade visserligen kunnat vända
sig till de koloniala legislaturerna, men regeringen ryggade tillbaka för att inlåta sig
i underhandlingar med en sådan mängd församlingar och föredrog att låta skatten
voteras af riksparlamentet. Lagen, som föreskref användning af stämpladt papper
för alla slags rättshandlingar och en stämpel för böcker, tidningar och spelkort,
antogs med stor majoritet, erhöll kunglig sanktion den 22 mars 1765 och skulle träda
i kraft den l november samma år.
Stämpelakten spelade ingen roll för näringslifvet och kunde på intet vis kännas
tryckande. Att amerikanerna det oaktadt af alla krafter bekämpade den, berodde
därpå, att de i lagen sågo en kränkning af sin gamla goda rätt. De voro af den
åsikten, att det britiska parlamentet ej hade någon befogenhet att pålägga dem
skatter. No taxation without representation var slagordet. Denna sats var i själfva
verket en princip i britisk statsrätt, ehuru den fått en helt olika användning i
England och Amerika. I kolonierna var folket i hvarje krets representeradt i legislatu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
