Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Befrielsekriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelsmännen förflyttade krigsskådeplatsen i Amerika till de södra staterna, där
de räknade på att finna svagare motstånd och kraftig hjälp af de därstädes talrika
lojalisterna. Det lyckades dem äfven att för en tid få Georgia och de båda
Carolinastaterna i sin hand. Washington såg sig under tiden dömd till overksamhet.
Kongressen hade nästan förlorat all kredit, dess pappersmynt var värdelöst, och
dess bestämmelser lemnades utan hänsyn. Tillståndet i arméen var så eländigt, att
Washington såg sig ur stånd både att framgå mot New York och att fördrifva
engelsmännen ur sydstaterna. Att befrielsekriget omsider kom till ett lyckligt slut,
berodde mest på fransmännen, som skickade både penningar, skepp och trupper.
Genom den franska flottans och hjälptruppens samverkan med Washingtons armé
lyckades man den 19 oktober 1781 tvinga en engelsk här på 8,000 man att
kapitulera vid Yorktown i Virginia.
Efter detta nederlag syntes det gagnlöst för Storbritannien att fortsätta kriget,
och den 30 november 1782 undertecknades preliminärt, den 3 september 1783
definitivt den fred, i hvilken de tretton kolonierna erkändes oberoende af moderlandet.
Hela det väldiga område mellan de stora sjöarne, Alleghany-bergen och Mississippi,
som Frankrike 1763 afträdt till England, öfverläts nu till Förenta staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
