Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Unionens yttre och inre befästande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONENS YTTRE OCH INRE BEFÄSTANDE. 33
måste tryggas gentemot staten. Följaktligen ville de inskränka statsmakten till det
minsta möjliga och begränsa förbundskompetensen, därvid åberopande sig på
ör-fattningens ordalag. Egendomligt nog hyste de endast fruktan för öfvergrepp af
förbundsmakten, i hvilken de sågo liksom en arfvinge till den engelska riksregeringen,
ty hand i hand med individualistiska och demokratiska tendenser gingo de
partikularistiska intressena.
De båda partiernas strid rörande inre frågor skärptes genom deras motsatta åsikter
angående de samtida världshändelserna. Det säger sig själft, att republikanerna
hälsade den franska revolutionen med glädje och gåfvo den unga systerrepubliken
alla sina sympatier, medan federalisterna af händelserna i Frankrike endast drogo
den slutsatsen, att »pöbelväldet» var till fördärf. När kriget mellan England och
Frankrike utbröt 1793, erinrade sig republikanerna det otvifvelaktigt rättsligen ännu
bestående förbundsfördraget af 1778, hvari amerikanerna förpliktat sig att försvara de
franska besittningarne i Västindien, och ville skynda Frankrike till hjälp;
federalisterna däremot önskade ängsligt undvika en brytning med Storbritannien, som blott
kunde blifva till skada för Nya Englands sjöfarts- och handelsintressen. Washington,
som enhälligt blifvit återvald till president, utfärdade den 22 april 1793 den berömda
förklaring, i hvilken han upphöjde non-intervention i europeiska frågor till princip
för amerikansk politik och följaktligen ålade sina medborgare den strängaste neutralitet.
Men var det möjligt att uppehålla en sådan neutralitet? De följande åren visade,
att Amerika stod i mycket närmare förbindelse med det europeiska statssystemet, än
många amerikaner vetat af. Europas landkrig kunde visserligen endast obetydligt
påverka Förenta staternas intressen, men däremot måste ett sjökrig mellan europeiska
stormakter bereda den amerikanska utrikeshandeln allvarliga svårigheter.
I ingen förgången tid hafva Förenta staterna så starkt påverkats af den europeiska
politiken som under åren 1793-1815. Amerikanerna kommo då i tvist med bägge de
krigförande parterna om de på den tiden stående sjörättsliga frågorna – om hvad
som är att förstå under namnet krigskontraband, om blockadrätt, om handeln med
fiendens kolonier samt om transport af fientligt gods på neutrala skepp.
Engelsmännen gjorde sig därtill synnerligen förhatliga genom att bevaka den amerikanska
kusten med en stränghet, som tidtals på många punkter verkade som en blockad,
genom att hänsynslöst visitera amerikanska skepp och pressa britiska undersåtar,
som träffades på dessa, för den britiska krigsflottan, hvarvid ej sällan goda
amerikaner fingo följa med.
År 1794 lyckades det Washingtons skicklige underhandlare Jay att med England
afsluta en öfverenskommelse, som visserligen icke löste de sjörättsliga problemen
på ett för amerikanerna tillfredsställande sätt men i stället var afgjordt fördelaktig
på andra områden, i synnerhet i fråga om de ännu obestämda gränserna mellan
unionen och Kanada. Emellertid kostade det stora ansträngningar att utverka
senatens bekräftelse på det af demokraterna hårdt anfäktade fördraget, och Washington
var så uppbragt öfver den kränkning, som vid detta tillfälle vederfarits honom, att
han afböjde ett nytt återval. Sedan dess har det varit en oskrifven unionslag,
att ingen president får kvarblifva i ämbetet mer än åtta år.
Öfverenskommelsen med Storbritannien hade till följd tvister med Frankrike,
som nära nog ledde till öppna fientligheter men slutligen bilades genom ännu ett
fördrag.
Då det franskvänliga republikanska partiets opposition mot regeringens politik
tilltog i skärpa, fann sig denna föranlåten att tillgripa kraftiga repressivåtgärder mot
denna opposition genom utfärdandet af de så kallade alien- och secWzons-lagarne.
Republikanerna upptogo nu motståndet i de särskilda staterna. I Virginia och
Kentucky, där de hade öfvervikt, antogo legislaturerna på Jeffersons föranstaltande
resolutioner, i hvilka de nämnda lagarne förklarades författningsvidriga och följaktligen
ogiltiga eller »nullificerades», såsom man kallade det. Vid detta tillfälle uttalades
läran om de enskilda staternas suveränitet, som en gång i inbördeskriget skulle
blifva de affälliga sydstaternas paroll. Det grofva missgrepp, som federalisterna
begått genom att utfärda alien- och seditionslagarne, blef orsaken till deras fall.
Vid 1800 års val blef Thomas Jefferson utvald till unionens president.
Världshistoria VI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
