Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Västerns bebyggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERNS BEBYGGANDE. 41
sagdt, att »den äkta amerikanen i likhet med tataren endast kamperar på landet».
Hade farmaren haft den europeiska bondens hembygdskänsla och innerliga kärlek
till den fäderneärfda torfvan, skulle Västern aldrig hafva blifvit bebyggd på så kort tid.
Men de rent ekonomiska motivens förhärskande inflytande, frånvaron af all
sentimentalitet, den djärfva företagsamhet och orubbliga optimism, som äro utmärkande
för amerikanen, påskyndade högeligen kolonisationen. Trots allt detta skulle den
inhemska befolkningens kraft emellertid ej hafva räckt till för den oerhörda uppgiften.
Liksom förut vid kolonisationen af den atlantiska kuststräckan så hafva äfven här alla
Västeuropas folk medverkat. En ansenlig del af invandrarne, framför allt tyskar
och skandinaver, begåfvo sig omedelbart ut till Västern, medan andra utfyllde de
luckor, som uppstodo i Östern genom utflyttningarne därifrån.
En viktig förutsättning för den stora Västerns utveckling var äfven
samfärds-medlens förbättring. Utan möjlighet att afsätta sina produkter blifver äfven det
fruktbaraste land föga vardt. Detta måste ej minst gälla om den amerikanska
kontinentens inre, där en intensiv odling ej var möjlig, utan att de väldiga afstånden
öfvervunnos. Detta skedde först med ångans tillhjälp, då ångbåtar började befara
Mississippi och dess bifloder. Men ännu mycket större betydelse fingo järnvägarne, som
kunde dragas fram äfven genom fullkomligt obefolkade trakter, där inga vattenvägar
funnos, och därför mer än något annat bidrogo att underlätta den fjärran Västerns
kolonisering.
Det kommer nu i ordningen att skildra enskildheterna af denna den största
folkvandring, som historien känner.
Under kolonialtiden hade man ej hunnit långt in i det inre. Vid midten af det
adertonde århundradet hade kolonisterna icke ens på alla punkter trängt fra-n till
foten af Alleghany-bergen. Genom de segerrika krigen med Frankrike betryggades
den angelsaksiska rasen i besittningen af allt landet intill Mississippifloden.
Fransmännen hade här redan grundat några nybyggen, fort, faktorier och
missionsanstalter, bland hvilka Detroit i nuvarande staten Michigan, Vincennes i Indiana och
Kaskaskia i Illinois voro de viktigaste. Antalet fransmän härstädes torde på
befrielsekrigets tid hafva utgjort omkr. 4,000, af hvilka de fleste voro präster, pälshandlare och
skogslöpare och endast ett fåtal jordbrukare. För öfrigt var det vidsträckta landet
ännu ej annat än en jaktmark för indianerna. Me a icke heller deras antal kan hafva
varit synnerligen stort, och stora vidder lågo alltjämt människotomma och väntade
på nyodlaren.
De första anläggningarne på andra sidan bergen utgingo från några djäifva jägare
och äfventyrare, som från Virginias och Nord-Carolinas utmärker ströfvade ut öfver
bergen och uppförde sina blockhus i vildmarken. På egen hand och utan nngot
stöd af staten togo de här upp kampen med indianerna, röjde landet och organiserade
fria samhällen, som med tiden fingo ue närbelägna staternas erkännande. Så lades
omkring 1770 grunden till de blifvande staterna K’?ntucky och Tennessee.
Af ojämförligt större betydelse blef emellertid bebyggandet af det så kallade
Nordvästterritoriet eller landet mellan Ohio, de st^ra sjöarne och Mississippi. Medan
kolonisationen i sydväst endast var en fortsättning på den föregående
utflytlninps-rörelsen, vidtog norr om Ohio en planmässig kolonisation genom förbundsregeringen.
Området eröfrades af Förenta staternas trupper, unionen ej blott underhandlade med
indianerna och köpte landet af dem utan drog äfven försorg om dess politiska
organisation, dess uppmätande och bebyggande. - »Nordvästern», säger Roosevelt. »är
icke grundad af enskilda personer utan af Förenta staterna. De mäktiga och
folkrika staterna norr om Ohio äro förbundsregeringens barn, och det är ingen sluiap,
att de blifvit dess särskilda skyddsvärn. De bilda nationens bjärta.» -
Under befrielsekriget hade virginiern George Rogers Clark öfverväldigat de ^nå
britiska garnisonerna i Vincennes och Kaskaskia. Pä grund af eröfringens rätc^Tt^
Virginias regering förvalta området norr om Ohio genom militärkommissarier.
Emellertid uppställdes anspråk på det eröfrade området äfven af staterna Massachusetts,
Connecticut och New York, som därvid åberopade sina ^amla privilegiejBÉhvilka
det inre landet ända bort till Stilla hafvet förlänats dem. De andra stJrerna, som*
fruktade en dylik öfvermäktig utvidgning af nna förbundsbröder, önsk^R^tt ffls
Världshistoria VI 4Lk * ^B 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
