Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Västerns bebyggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
fört gränslös förvirring. I stället föreskrefs nu en regelmässig uppmätning af
»kongresslandet» (förbundets jord) genom unionstjenstemän: genom parallella linier från
norr till söder och från öster till väster, som skära hvarandra under räta vinklar,
indelades landet i kvadrater af sex (engelska) mils längd och bredd. Dessa så kallade
townships sönderföllo i sin ordning i 36 mindre kvadrater, kallade sektioner, som
hvar och en omfattade en kvadratmil (27/iJä kvkm.) eller 640 acres och i rader från
söder till norr och från öster till väster betecknades med siffror.
Detta system, som ännu tillämpas, har oskattbara fördelar. Det är klart och
öfverskådligt, hvarje jordstycke är lätt att uppleta, och gränstvister äro så godt som
uteslutna; grundbesittningen är öfverallt ett sammanhängande helt, det finns icke,
som t. ex. i Sverige före storskiftet, byalag med talrika kringströdda och vidt
åtskilda jordlotter, inga besvärliga vägservitut. Farmaren kan sköta sin jord efter
godtycke utan hänsyn till grannarne. Följden har blifvit, att nästan öfverallt i
Förenta staterna härskar systemet med enstaka gårdar, ett förhållande, som utöfvat ett starkt
inflytande på den amerikanske farmarens karaktärsdaning. Det har bidragit att
stålsätta hans mod, hans dådkraft och själfständighetskänsla och att utbilda honom
till en själfständigt tänkande och handlade affärsman. Visserligen har denna
likformiga landfördelning äfven haft sina olägenheter med sig: den tager ingen hänsyn
till terrängbildningen och lägger ofta hinder i vägen för skötseln och vägbyggandet.
Dock hafva dessa svårigheter endast i mindre grad gjort sig gällande vid koloniseringen
af Mississippi-bäckenet med dess vidsträckta slätter.
Förordningen af den 20 maj 1785 blef äfven afgörande för den besittningsrätt,
som för framtiden skulle blifva gällande i Västern. Utom den fria eganderätten hade
dittills äfven ett slags arrenderätt förekommit i Amerika. Ehuru en sådan väl kunnat
vara ändamålsenligast för många delar af området, beslöt man nu att endast sälja
förbundsland till fri egendom, och denna princip, som tillförsäkrar grundegaren hela
värdestegringen af hans land, är än i dag gällande i Amerika.
Till sist reglerades äfven formerna för försäljning. Det är tydligt, att man därmed
kunnat öfva stort inflytande på de sociala förhållandenas utveckling. Men socialpolitiska
synpunkter voro fullkomligt främmande för den tidens statsmän. Man såg saken
uteslutande ur finansiell synpunkt och räknade på att skörda stora summor på
utskiftandet af förbundets jord, en förhoppning, som dock slog fel. Först bestämdes,
att detta så kallade kongressland skulle försäljas på auktion till den mestbjudande
i stycken på minst 640 acres; därvid fastställdes ett minimipris af en dollar per acre,
hvilket dock redan 1796 höjdes till två dollars. Dessa bestämmelser gå stick i staf
mot de senare utfärdade, hvilka hafva till syfte förbundslandets direkta förvärfvande
genom småbrukare. Men ju mer unionens finanser förbättrades, och ju mer den
allmänna åskådningen demokratiserades, dess större inflytande fingo socialpolitiska
idéer på unionens jordpolitik. Försäljningsenheten nedsattes år 1800 till en half,
sedan till en fjärdedels och en åttondels sektion, och minimipriset jämkades 1820
till 1,25 dollar. Den följande lagstiftningen gaf förköpsrätt åt den, som ockuperat
och var i faktisk besittning af landet, den så kallade squattern. På 1840-talet började
man agitera för förbundslandets fria upplåtande åt nybyggarne, och denna agitation
nådde sitt mål genom homestead-lagen af den 20 maj 1862. Denna epokgörande lag
gaf hvarje myndig man, som var eller förklarade sig vilja blifva medborgare i
Förenta staterna, rätt att taga i besittning en fjärdedels eller åttondels sektion
förbundsland och beviljade honom efter fem års förlopp mot en ringa afgift fri eganderätt
till jordstycket, såvida han under denna tid oafbrutet bebott och skött detsamma.
Trots alla försiktighetsmått har det visserligen icke lyckats att fullständigt mota
spekulanternas (»landhajarnes») förvärfsifver, och mångenstädes hafva stora landsträckor
på bedrägligt sätt nästan för intet kommit i händerna på enskilda egare, men trots
allt detta har homestead-lagen, enligt hvilken icke mindre än 150 millioner acres
af-söndrats, varit af utomordentlig betydelse för det amerikanska inlandets bebyggande.
Öfver stora delar af förbundsjorden hafva Förenta staterna förfogat på andra sätt,
t. ex. genom gåfvor till personer, som utmärkt sig i krigen, men framför allt genom
förläningar till korporationer för allmännyttiga ändamål. Redan 1785 års förordning
bestämde, att i alla townships den sextonde sektionen skulle reserveras för skol-
* *
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
