Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
P. DARMS
af Förenta staterna privilegierade sedelbariken, i hvilken folket då såg kapitalets makt
förkroppsligad. Presidente i, som i banken såg en motståndare till sin politik,
tog ett för landets ekonomiska lif ödesdigert steg, då han enligt folkets önskan
indrog banken. Så är det folkopinionens skuld, att Förenta staterna än i dag sakna
en central sedelbank.
Under Jacksons tid yppade sig äfven en skarp intressemotsats i tullfrågan. Sedan
man år 1816 beträdt protektionismens väg, hade ständiga höjningar i tariffen
företagits. Men äfven frihandeln hade många förespråkare, framför allt i Södern.
Konflikten i tullfrågan tillspets ide sig så starkt, att staten Syd-Carolina 1832 gjorde öppet
motstånd mot förbundsla$;arne. Man lyckades väl genom kompromisser utjämna
motsatserna, men det hade redan nu med afskräckande tydlighet visat sig, huru stor
olikheten var mellan olika landsdelars intressen.
Den viktigaste, om ocltså ingalunda den enda orsaken till dessa
intressemotsatser var att söka i de olika arbetsförhållandena i Norr och Söder, i motsatsen mellan
frihet och slafveri. Medan de andra problemen från denna tid endast påkalla ringa
uppmärksamhet inom ramen af här föreliggande världshistoriska framställning, måste
en ingående betraktelse egnas slaffrågan, som snart trängde alla andra frågor i
skuggan.
Vid den tid, då Nordamerika lösslet sig från England, hade slafveriet bestått som
laglig inrättning i alla kolonierna, men dess betydelse hade varit helt olika i Norr
och Söder. Vid det i nordstaternas jordbruksnäring förhärskande småbruket fanns
föga användning för slafarbete. Till inköp af slafvar erfordrades ett betydande
kapital, och detta var farmaien så mycket mer obenägen att offra, som det råa klimatet
var olämpligt för negern och möjligheten af förlust sålunda låg nära. Ännu mindre
kunde slafvar komma i fråga för arbete i fabrikerna. Då det dessutom var god
tillgång på hvita arbetare, var negerinförseln till Norden ringa. I Nya England
har slafvarnes antal aldrig varit mer än en fyrtiondedel, i de mellersta staterna
ungefär en tolftedel af hela befolkningens. I Nya England användes slafvarne
uteslutande, i de mellersta stiterna öfvervägande som tjenare inomhus. De voro här
lyx-slafvar; för näringslifvet hade de ingen betydelse.
Helt annorlunda gestaltade sig saken i Södern. Här drefs landthushållningen i
form af storbruk till fram ställning af exportartiklar för världsmarknaden. Här rådde
stark efterfrågan på arbetskraft, och denna tillgodosågs billigast genom negerhandeln.
Då arbetet i många - men ingalunda i alla - delar af Södern var hälsovådligt för
hvita, uppstod den fullkomligt felaktiga meningen, att sådana ej alls kunde
användas till kroppsarbete därstädes, och negerslafveriet betraktades alltså som en
nödvändig förutsättning för Söderns plantagesystem. Medan slafvarne i Maryland utgjorde
ungefär V*""1/8» i Virginia omkring 2/s af befolkningen, öfvergick deras antal den
hvita befolkningens i Syd-Carolina, där klimatet också var ogynnsammare än
annorstädes för de hvite.
Ehuru slafveriet för der stora mängden af kolonister hvarken i Norden eller Södern
innebar något anstötligt, l ade dock den åsikten, att det stred mot den kristliga
moralen, aldrig varit fullt utplånad. Den svenska regeringen ville ej veta af något
slafveri i sitt Nya Sverige, tyska kväkare i Pennsylvania förklarade det 1688 för okristligt
att köpa eller hålla slafvar, och äfven Georgias filantropiska grundläggare önskade
hålla slafveriet utestängd!: från sin koloni, fast denna önskan snart gäckades på
grund af landets ekonomiska och klimatiska förutsättningar.
1700-talets upplysning, som verksamt främjat utplånandet af lifegenskapen, där sådan
ännu lefde kvar i det germanska och romanska Europa, medförde äfven en fullkomlig
omkastning i uppfattningen af slafveriet. Tack vare denna humanare åskådning
afskaffades äfven slafveriet i flere af de nordligare och några af de mellersta staterna,
där det ej hade så stor betydelse i ekonomiskt hänseende. Vermont, som 1777
af-söndrade sig från staten New York, var den första af alla stater, som i sin
författning förbjöd slafveri. I Massachusetts förklarade domstolarne år 1783 slafveriet
upphäfdt genom författnir gens ord, att »alla människor äro födda fria och jämlika»,
AEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
