Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
höjden af vishet. Söderns mest framstående män, Washington, Madison och framför
allt Jefferson, voro princip .ella fiender till slafveriet, men åtminstone i de nordligaste
sydstaterna syntes äfven de ekonomiska förhållandena gynna emancipationssträfvandet.
Tobaksodlingen lönade si; ej mer på Virginias utsugna jord, och det skulle för
mången plantage-egare kanske hafva varit en lättnad att blifva af med sina slafvar.
Men här stodo mycket större svårigheter i vägen för emancipationen än i Norden,
där de svarte endast utgjorde ett litet fåtal. I Södern måste hvarje förtänksam man
fråga sig, hvad det skulle blifva af de befriade negermassorna. Det var icke fruktan
för de ekonomiska utan för de sociala följderna, som hindrade Virginia och Maryland
att vid slutet af det adertonde århundradet följa Pennsylvanias och New Yorks
exempel.
Men ej långt därefter inträdde i Söderns ekonomiska förhållanden en förändring,
som gaf negerslafveriet en dittills oanad betydelse.
Dittills hade Södern hufvudsakligen odlat tobak, ris och indigo, och odlingen af
bomull hade ännu ej spela t någon nationalekonomisk roll. Den europeiska industrien
förbrukade ännu jämförelsevis föga bomull, och den nordamerikanska bomullens
användning försvårades genom det utomordentligt besvärliga och tidsödande arbetet
att frånskilja frökornen. N en mot århundradets slut hade Englands bomullsindustri
gjort ett oväntadt uppsving genom de stora tekniska uppfinningarne af Hargreaves
(1768), Arkwright (1769) och Cartwright (1784), och 1793 lyckades Eli Whitney från
Massachusetts konstruera en maskin (Cotton gin), som lyckligt löste problemet att frånskilja
frökornen. En arbetare hade dittills blott kunnat framställa ett pund ren bomull
om dagen; nu blef det lätt för honom att rensa 300 pund på samma tid.
Härigenom öppnades omätliga utsikter för den amerikanska bomullen och för
landthushållningen i Söde-n. Så långt klimat och jordmån tilläto, odlades nu
bomull. Produktionen, som 1791 blott utgjort 2 millioner pund, steg 1801 till 40,
1811 till 80, 1820 till 177 och 1834 till 457 millioner pund. Det var själfklart, att
bomullskulturen likaväl som odlingen af ris, tobak och indigo drefs genom
slafarbete. Härigenom växte behofvet af arbetskraft i bomullsstaterna, och detta kom
väl till pass för slafegarne äfven i sådana trakter, där klimatet omöjliggjorde
bomullsodling, hvilka nu lade s g på att uppföda och sälja slafvar till bomullsstaterna.
Då efterfrågan på bomull oupphörligt steg, nedlade plantage-egarne all sin förtjenst
i nytt land och nya slafvar, och alla intressen koncentrerade sig på denna enda
exportartikel. Så var bomullen Söderns »konung», och det blef ett axiom, att
bomullsodling var Söderns uppgift och att den endast kunde drifvas i massa och med
slafarbete. Ju mer vinsten af denna stordrift ökades, dess mer förstummades de
moraliska betänkligheterna mot slafveriet, och detta blef mer än någonsin
grundläggande för sydstaternas hela samhällsordning och näringslif.
Söderns hela hushållning byggdes på rofdrift och oafbruten nyodling af jung
fruligt land. Liksom Nordens farmare vandrade Söderns plantage-egare västerut,
och inom kort voro Tennessee, Alabama och Mississippi uppodlade och fulla af
bomulls-plantager. Det (1803) af Frankrike förvärfvade Louisiana öppnade nya
utsikter för bomullspatronerna, och snart inträngde sådana äfven i västra halfvan af
Mississippidalen.
Nu uppstod frågan, huru långt slafveriet skulle få utbreda sig i det
nyförvärf-vade landet. I Mississippis mynningsland, som 1812 upptogs som stat under
namnet Louisiana, var slafveriet gammalt och lemnades det därför oantastadt. Men skulle
det äfven få utbreda sig till territorierna längre i norr? Enklast hade varit att
förlånga västerut den gränslinie mellan slafveri och frihet, som bildades af Ohiofloden,
men Södern fordrade med eftertryck, att slafveriet skulle tillåtas äfven i Missouri,
som låg norr om denna linie. Till grund för dessa anspråk på de nya territorierna,
som längre fram skulle framkalla ännu häftigare strider, lågo ekonomiska och
politiskamotiv. Bomullsstaterna behöfde ständig landutvidgning, emedan deras odling
hastigt utsög jorden, och för de norra slafstaterna, de så kallade gränsstaterna, hvilka
bedref vo »slafskötsel» och slafexport, betydde hvarje utvidgning af slaf territoriet en
höjning af slafpriset. Men i striderna om Missouri, där bomullsodling knappt kunde
komma i fråga, bestämdes utgången ej så mycket af ekonomiska som af politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
