Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
Washington Irving.
James Fenimore Cooper. Henry Wadsworth Longfellow.
geografiska gränser, som varit den stora unionens styrka. Odrägliga förhållanden
skulle hafva uppstått, om Mississippidalen blifvit genomskuren af en tullinie och en
politisk gräns. En stat med gräns vid Potomac och vid Ohio måste sträfva att
utbreda sig ända till Golfen.
Den 4 mars 1861 tillträdde den nye presidenten sitt ämbete. Abraham Lincoln
var född i Kentucky 1809 och son af en »fattig hvit.» Som det på den tiden var
sed i Amerika, framför allt i Västern, hade han försökt sig på alla möjliga yrken.
Han befor Mississippi som besättningskarl, var landtmätare, bodbetjänt och
minuthandlare. Men han var icke skapad till affärsman, och vida mer än det han sålde
till sina kunder intresserade honom de politiska samtal han förde med dem. Så
blef han då advokat och politiker, och i staten Illinois, där han nu bosatt sig, blef
han snart känd och ansedd ej blott för sin outtömliga humor utan äfven för sin
utomordentliga talargåfva och sin duglighet som sakförare. Han blef invald i
statslegislaturen och i kongressen och slutligen såsom en af det republikanska partiets
mest framstående ledare utsedd till unionens president. Lincolns skolbildning stod
under den vanliga bland hans landsmän, han hade endast läst få böcker, men dessa
få, framför allt Shakespeare, hade han fullständigt genomtänkt och gjort till sin andes
egendom. Därtill hade han som advokat haft tillfälle att väl skola sin tankekraft;
han förstod mästerligt att i hvarje fråga snabbt och säkert få fram hufvudpunkterna
och att kläda sina tankar i den enklaste och klaraste* form. Han hade liten
bokkunskap men stor människokännedom, han kände icke »societeten» men väl de
kretsar, som han kallade plain people och som voro de bestämmande inom den
amerikanska demokratien. Han förstod som ingen att lyssna till folkets pulsslag,
han höll det icke för en statsmans uppgift att blindt följa massornas växlande
meningar, men han hade en fin känsla för hur långt han fick gå utan att
förlora folkets förtroende. Lincoln var en ovanligt stor och kraftig man; i hans
blå ögon låg ett melankoliskt drag, som förrådde, att han var en reflekterande själ
och att rika skatter slumrade i hans ande. Med sin fysiska kraft, sin skarpa
intelligens och sin mäktiga vilja förenade han en innerlig hjärtegodhet.
Sådan var den man, af hvilken unionens framtid nu närmast berodde. Hans
sunda omdöme gjorde honom afgjordt främmande för allt slags radikalism. I sitt
hälsningsbudskap frånsade han sig uttryckligen hvarje afsikt att röra vid slafveriet
i de stater, där det rättsligen redan bestod. Men lika eftertryckligt förklarade han,
att staterna saknade rätt att lösgöra sig från unionen och att hvarje våldshandling
mot Förenta staternas auktoritet skulle anses för uppror. »I edra händer, medborgare»,
så slutade han, »icke i mina ligger det ödesdigra afgörandet, om medborgarkrig skall
utbryta.» - Söderns svar lät ej länge vänta på sig. På morgonen den 12 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
