Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
befriade, skulle däraf följa, att Söderns produktion förlamades och dess armé
försvagades, medan Norden i den frigifna negerbefolkningen skulle erhålla tusen och åter
tusen vänner, som bland annat kunde lemna allahanda nyttiga upplysningar. Jämte
dessa militära synpunkter talade numera äfven politiska skäl för ett radikalare
tillvägagående. Ju längre kriget varade, ju talrikare offer det kräfde, dess bittrare blef
stämningen i Norden mot slafveriet, som var grundorsaken till hela eländet, och i
vida kretsar bröt sig nu den öfvertygelsen fram, att detta krig måste för alltid rentvå
fosterlandets jord från slafveriets nesa. Slutligen låg emancipationen äfven med
hänsyn till utrikespolitiken i unionens intresse. Om man genom slafvarnes
befriande klart och ovedersägligt framställde en stor moralisk princip som stridens mål,
skulle det blifva omöjligt för de europeiska västmakternas regeringar att intervenera
till förmån för konfederationen.
Sedap juli 1862 var presidenten besluten att gifva slafvarne friheten, men för att
det ej skulle taga sig ut som en förtviflans utväg, ville han först invänta en framgång
för sina vapen. Efter unionstruppernas seger vid Antietam förklarade Lincoln den
22 september 1862, att han den l nästföljande januari skulle proklamera frihet för
alla slafvar i rebellstaterna, och han höll punktligt sitt löfte. Vid denna åtgärd
stödde han sig på sin ställning som högste befälhafvare för unionens stridskrafter
och ryckte sålunda de militära synpunkterna i första rummet. Men Lincolns
proklamation betydde ingalunda detsamma som slafveriets upphörande i Förenta staterna;
presidenten hade ju under inga omständigheter rätt att frigöra slafvar i de
unionstrogna staterna. Det oaktadt var slafveriets öde besegladt genom ediktet af den l
januari 1863, och det kunde hädanefter endast blifva fråga om under hvilken form
befrielsen skulle gå för sig inom de öfriga slafunionslanden. I territorierna och distriktet
Columbia upphäfdes slafveriet genom förbundslagstiftningen; i Washington fingo
slafegarne godtgörelse ur förbundskassan, och samma förfarande önskade presidenten
tillämpa äfven i de unionstrogna staterna, men de härom förda Underhandlingarne
ledde ej till något resultat. Maryland upphäfde slafveriet 1864, Missouri 1865,
bådadera utan att bevilja någon godtgörelse åt slafegarne. Då enligt författningen
kongressen ej hade någon rätt att afskaffa slafveriet i de särskilda staterna, återstod ingen
annan utväg än att förbjuda slafveriet genom en författningsändring, ett s. k.
amend-ment till författningen. Ett förslag i den vägen vann den erforderliga
2/3-majoriteten i kongressens båda hus - i representanternas den 31 januari 1865 - och
blef under loppet af året 1865 bekräftadt af 3/4 af statslegislaturerna. Den 18 december
1865 kungjordes det trettonde amendmentet, som förbjöd slafveriet inom unionens
hela statsområde, såsom en del af förbundsförfattningen.
Slafemancipationen hade kostat blodiga offer, om än de vanliga siffrorna från
vissa håll ansetts betydligt öfverdrifna. Af nordstaternas krigare uppgifves ungefär
360,000 hafva stupat eller dött af sår och sjukdom, af konfederationens omkring 258,000.
Äfven krigskostnaderna uppgingo till enorma summor, för den segrande Norden till
ungefär 31/* milliard dollars. Men förlusten af människor kunde lätt godtgöras i ett
land, som årligen mottog hundratusentals invandrare, och trots den tunga
skattebördan blef nordstaternas ekonomiska utveckling endast för kort tid afbruten. Till
och med midt under kriget hade nya järnvägar fullbordats, under homesfead-lagens
hägn fortskred raskt Västerns kolonisation, rika skördar och stigande hveteexport
beredde farmaren inkomster. De kolossala beställningarne för härens beklädnad och
beväpning gåfvo industrien rik sysselsättning, och sålunda tilltog trots kriget det
materiella välståndet. När de hundratusentals krigarne efter fyraårig blodig kamp
nedlade sina vapen, förde de rned sig det stolta medvetandet att hafva kämpat och
kämpat med seger för en stor sak, för fosterlandets enhet och på samma gång för
förslafvade medmänniskors frigörelse. Unionen var återställd, Norden i tryggad
besittning af öfvervikten inom förbundet, slafveriet utplånadt och
oafhängighetsför-klaringens stora idéer förverkligade öfver hela linien. Hur annorlunda såg det icke
ut i de affälliga staterna! Här hade man bokstafligen förbrukat allt, intill sista man
och sista öret; huru mycket svårare måste icke förlusten af så många människolif,
förstörandet af så många medborgares kraft och hälsa drabba den folkfattiga Södern!
Kriget hade nästan uteslutande förts inom konfederationens gränser. Stora sträckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
