Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 P. DARMSTAEDTER. NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
Samvetslösa politiska äfventyrare och lycksökare, som strömmade till från Norden
och som på grund af sitt obetydliga bagage kallades carpetbaggers (folk med
resväska), begagnade sig af situationen och utnyttjade det olyckliga landet med tillhjälp
af negrerna, som ej visste, hvad de gjorde. Skatterna blefvo starkt ökade,
statsskulderna ofantligt uppdrifna, utan att något därmed uträttades; penningarne, som
utpressades af de skattdragande, flöto i fickorna på en klick af spetsbofvar, som riktade
sig på det skamlösaste sätt. De hvita sydstatsmännens harm öfver denna oredliga
hushållning sökte sig ofta luft i olagliga utbrott. Det uppstod hemliga förbund
(såsom det ryktbara Ku-klux-clan), hvilkas medlemmar med allahanda våldsamheter
bekämpade negrerna och deras hvita bundsförvanter. Kongressen ingrep visserligen
åter med strafflagar mot denna rörelse, men småningom lade sig den bittra
stämningen från krigsåren. Nya uppgifter framställde sig för det amerikanska folket, man
fick klart för sig, att man måste öfverlemna Södern åt sig själf, och drog tillbaka
förbundstrupperna. Genom användande af list och våld, af mutor och
valförfalskningar lyckades Söderns hvite på 1870-talet åter sätta sig i besittning af regeringen
i samtliga staterna. Negrernas rösträtt sattes till en början faktiskt ur kraft genom
allahanda skrämskott, röstköp och slugt uttänkta valbestämmelser. Sedan 1890 har
man öfvergått till att uppnå samma resultat på laglig väg utan att kränka
ordalydelsen i det femtonde amendmentet: man gjorde rösträtten beroende af läskunnighet
eller af författningens begripande och genomförde denna bestämmelse så, att endast
de svarte genom den beröfvades rösträtt. De partimän, som ville påtvinga
sydstaterna lika politiska rättigheter för de båda raserna, hafva sålunda förfelat målet.
De hvites herravälde står orubbligt fast till och med i de stater, där de svarte utgöra
befolkningens flertal.
Rekonstruktionstidens ovisa åtgärder kommo emellertid att högst ofördelaktigt
påverka Söderns sociala och ekonomiska återupprättelse. Före inbördeskriget var
stordrift med ofri arbetskraft den för Södern typiska hushållningen. De från bärarne
hemvändande plantage-egarne saknade kapital, kredit och arbetare; de osäkra politiska
förhållandena och trycket af höga skatter bidrogo till att fördröja näringslifvets
återuppblomstring. Negrerna identificerade gärna friheten med sysslolöshet och arbetade
antingen icke alls eller högst ojämnt. Och plantage-egarne hade ej erforderliga medel
för att kunna hålla stordriften i gång med aflönade arbetare. Alltefter de lokala
förhållandena tillgrepo de därför den utvägen att sälja sin jord i små stycken till
hvite och, där så föll sig tjenligt, äfven till svarte eller - och det blef regeln -
att arrendera ut den och det vanligen såsom i Sydeuropa mot andel i afkastningen.
På det viset upplöstes plantaget i ett antal småbruk, och småbruket blef den
härskande jordbruksformen i Södern. Om man före kriget trott, att Söderns
hufvud-produkt, bomullen, endast kunde vinnas genom slafarbete, så visade bomullskulturens
utveckling i den senaste mansåldern, att man däri grundligen misstagit sig. Under
åren närmast efter kriget stannade produktionen betydligt under den före 1860, men
1879 hade bomullsproduktionen ånyo uppnått sistnämnda nivå, och 1910 var den
ungefär tre gånger så stor som i slafarbetets sista tid. Icke heller låter det sig
förnekas, att åtminstone i vissa delar af Södern åkerbruket fått större intensitet och
mångsidighet, än fallet var före kriget. Detta utesluter icke, att det än i dag är
oerhördt mycket att göra, innan Söderns rika hjälpkällor blifvit fullt utnyttjade.
En företeelse, karakteristisk för de senaste årtiondena, är de forna slafstaternas
tilltagande industrialisering. I Alleghanystaterna, i synnerhet i Tennessee och Alabama,
har man börjat att bryta de ofantliga järn- och kollagren, öster därom, i Nord- och
Syd-Carolina och Georgia, har bomullsindustrien snabbt utvecklat sig. I icke ringa
mån bero dessa framsteg på samvetslöst utnyttjande af billigt kvinno- och barnarbete.
Äfven Söderns städer hafva under de senaste årtiondena gjort stora framsteg. Richmond
och Atlanta - Söderns Chicago - visa de för Nordens industristäder typiska
dragen.
Liksom näringslifvet har äfven Söderns samhällsordning alltmer närmat sig den
i andra delar af unionen härskande. Med slafveriets utplånande och plantagens
upplösning har också de stora plantagefamiljernas öfvermakt i stat och samhälle
försvunnit. Af de »fattiga hvite», som före kriget hade en eländig tillvaro, utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
