- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
80

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Industristat och världsmakt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

japanerna, att den amerikanska stormakten började utvidga sitt inflytande på Stilla
hafvet och särskildt att den genom Filippinerna skaffade sig besittningar i örikets
omedelbara grannskap, besittningar, som annars en gång kunde hafva kommit ett
öfver-befolkadt Japan väl till pass, och motsatsen mellan de båda folken tog sig äfven
uttryck i den starka motvilja, som Kaliforniens invånare lade i dagen mot den
japanska invandringen. För den gången uteblef emellertid den af många väntade
tvekampen om herraväldet öfver Stora oceanen. Den amerikanska förbundsregeringen
gjorde sitt bästa för att undgå en konflikt, och sedan den låtit en stark flotta
uppträda i Stilla hafvet, lyckades man i november 1908 få till stånd en
öfverenskommelse med Japan, som efter mönstret af de europeiska Östersjö- och
Nordsjö-fördragen garanterade status quo i Stilla hafvet.

Förenta staterna hafva sålunda i våra dagar utvecklat sig till en världsmakt med
betydande kolonialbesittningar, med en stark sjömakt och ett vägande ord i
världspolitiken. Denna ställning får dock icke härledas allenast ur 1898 års
händelser. Genom de moderna Samfärdsmedlen har jorden blifvit mycket trängre, fde
olika världsdelarne hafva ryckt hvarandra närmare, och Förenta staterna hafva redan
genom sin kolossala utrikeshandel och genom sin oerhördt uppblomstrande industri
fått andra och mäktigare intressen än förut. En stormakt, som räknar ett hundratal
millioner invånare och har en export på bortåt ett tiotal milliarder kronor, kan
omöjligen framhärda i isolering. Det är icke en äregirig politik utan en naturlig
utveckling, som gjort Amerika till en af de bestämmande världsmakterna, och det
kunde med fog väntas, att dess stämma i makternas konsert snart skulle ljuda ännu
högre och mäktigare än den gjort i det förgångna.

Förenta staternas omdaning till en stor industristat och till en världsmakt har
äfven utöfvat de starkaste verkningar på den inre politiken. De gamla tvisterna
mellan slafveriets försvarare och motståndare, mellan anhängare af staternas
suveränitet och vännerna af en stark centralmakt hade en gång för alla afgjorts med
vapenmakt. När sviterna af inbördeskriget blifvit öfvervunna, såg det ut, som om
de stora partierna endast fortlefde som organisationer med det syftet att försörja sina
anhängare med väl aflönade ämbeten. Ställningen till världspolitiken och till
imperialismen har sedan gifvit de gamla partierna nya riktlinier. Republikanerna
kämpade, i anslutning till whigpartiets traditioner, för höga skyddstullar i syfte att
tillförsäkra industrien den inrikes marknaden, för en kraftig utrikespolitik, som
kunde bereda den nya afsättningsområden, samt för åstadkommandet af de därför
behöfliga maktmedlen, framför allt en stark flotta. Demokraterna, som mera
företrädde jordbruksintressena, fasthölle fortfarande vid frihandeln. De bekämpade
skydds-tullarne, som åren 1890 och i synnerhet 1897 stigit oerhördt. De voro motståndare
till den imperialistiska politik, som inledts år 1898 under Mac Kinleys presidentskap,
och hafva med synnerlig ifver arbetat emot annekteringen af Filippinerna.

Sedan inbördeskriget sutto republikanerna nästan oafbrutet vid styret. Med undantag
af Gro ver Cleveland, som under åren 1885-1889 och 1893-1897 beklädde nationens
högsta värdighet, voro i ett halft århundrade alla presidenterna republikaner: Grant, den
segerrike generalen i inbördeskriget (1869-1877), Hayes (1877-1881), Garfield (mördad
1881), Arthur (1881-1885), Harrison (1889-1893), Mac Kinley (1897-1901, mördad kort
efter omvalet), Roosevelt (1901-1909) och Taft (1909-1913).

De politiska partiernas maktfullkomlighet har i ett hänseende lidit betydande
inskränkning. Det har i det föregående framhållits, hurusom partiväsendet
behärskade hela den offentliga förvaltningsapparaten och att följden däraf blef en
otillfredsställande, icke sällan korrumperad förvaltning. Ju mer omfattande
förbundsregeringens verksamhet blef, ju svårare dess uppgifter, dess tydligare framträdde
olägenheterna af ett sådant system. Upprepade försök till en förvaltningsreform
gjordes, men de strandade hvarje gång på motstånd af det mäktiga
partiväsendet. Först 1883 lyckades man genomdrifva en lag, the civil service reform act,
som gjorde anställning i åtskilliga unionella förvaltningsgrenar beroende af in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free