Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Industristat och världsmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRISTAT OCH VÄRLDSMAKT.
87
Karikatyr mot de amerikanska jättetrusterna.
Teckning af Keppler i New York Puck.
för den en gång gifna ekonomiska och sociala samhällsordningen så långt som möjligt
förbättra den arbetande klassens läge. Det oeftergifliga villkoret för en
framgångsrik strid med arbetsgifvarne var naturligtvis sammanslutning af arbetare inom ett
fack till en yrkesförening. Redan i början af det nittonde århundradet uppstodo
enstaka yrkesföreningar (unions) i Förenta staterna; efter århundradets midt började
de lokala föreningarne sammansluta sig till nationalförbund. En på annan basis
grundad organisation, »arbetets riddare» (the knights of labourj, vann under en kort
tid på 1880-talet stort anhang men förmådde icke i längden bibehålla sig.
Fackföreningsorganisationen såsom den enda naturliga behöll öfverhanden. De olika
nationalförbunden förenade sig 1881 - redan 1866 hade ett försök gjorts i liknande
riktning - till ett väldigt förbund, som 1886 antog namnet the american federation
of labonr och som tjugu år senare räknade öfver halfannan million arbetare.
Arbetarrörelsens mål är här som öfverallt höjning af lönerna jämte minskning i
arbetstiden. Fackorganisationen sträfvar vidare att monopolisera arbetsmarknaden; alla
arbetare i yrket skola tillhöra yrkesföreningen, och arbetsgifvarne tillhållas att endast
sysselsätta i fackföreningarne organiserade arbetare. Kampmedlen äro i första rummet
strejker, som i Amerika ofta antagit jättelika dimensioner och icke sällan ledt till
våldsamheter. Fackföreningsrörelsen har utan all fråga mycket bidragit till att gifva
yrkesutbildade arbetare en jämförelsevis mycket god ställning. Utan att deras
lef-nadskostnader i motsvarande grad fördyrats, blefvo deras löner högre och deras
lefnadsvilkor bättre än någonstädes i den Gamla världen.
För allt detta hafva arbetarne nästan uteslutande sin egen verksamhet att
tacka. Statens åtgöranden inskränkte sig hufvudsakligen till att reglera
kvinno-och barn-arbetet samt att gifva föreskrifter rörande säkerhet och hygien i
fabrikerna, hvartill i några stater kommer en tämligen sträng kontroll af hemarbetet. I
nästan alla staterna infördes 8 timmars normalarbetsdag, men den gällde endast
i fall, där intet kontrakt bestämde motsatsen, samt för statsarbeten. I en hel del
stater finnes det offentliga skiljedomstolar för tvister mellan arbetsgifvare och
arbetstagare, men dessas utslag äro endast då bindande, när de påkallats af båda parterna.
Det är att vänta, att den ännu i mycket ofullständiga socialpolitiska lagstiftningen
skall med tiden utbyggas vidare, och det finnes näppeligen någon grund för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
