Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Staterna i det latinska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATERNA I DET LATINSKA AMERIKA. 117
cera sina lån på börserna i den Gamla världen och ofta erhöllo penningar vida
utöfver det omedelbara behofvet, förde helt naturligt till en osund finanspolitik, som
måste hämna sig, så snart öfverkapitaliseringen nådde den punkt, där rentabiliteten
upphörde. Men de förluster sådana kriser medförde drabbade långt svårare de
europeiska långifvarne än deras transatlantiska gäldenärer, hvilka med ungdomlig
oför-vägenhet försummade sina förpliktelser men alltjämt visste att finna nya rikedomskällor i
sina lands naturliga tillgångar, sedan dessas rationella utnyttjande väl kommit i gång.
Redan i den koalition, som år 1852 åstadkom Rosas’ fall i Argentina, hade
behofvet att aflägsna ett oroande element för att kunna ostördt främja den ekonomiska
utvecklingen spelat en rent afgörande roll. Detsamma gäller i ännu högre grad om
det krig, som Brasilien, Uruguay och Argentina åren 1867-1870 förde mot den
yngre Lopez i Paraguay, därför att denne liksom före honom Rosas underblåste de
inre striderna i grannstaterna för att utsträcka sitt inflytande till dessa. Kriget
slutade med diktatorns fall och vållade republiken betydande territoriella förluster.
Rent ekonomiska frågor var det äfven, som år 1879 framkallade ett krig mellan
Chile och de förbundna republikerna Peru och Bolivia, i hvilket det förra vann
glänsande resultat tack vare soliditeten i dess politiska och ekonomiska förhållanden.
Freden 1881 förskaffade Chile en betydande territoriell utvidgning, hvarigenom dess
ekonomiska öfverlägsenhet i hög grad stärktes. Men framgången kunde äfven såtillvida
blifva farlig för segervinnarne själfva, som den förledde dem att öfvergifva den
långsamma och stadiga utvecklingens väg för att språngvis inhösta fördelarne af det
förändrade läget. I en stat, som dittills styrts efter rent borgerliga principer, kom nu
efter kriget ett militärparti till makten, och så drog segern med sig alla de onda
följder, som segerrika generalers herravälde brukade medföra för sydamerikanska
förhållanden. Trots sin seger gick Chile otvifvelaktigt tillbaka i kulturellt afseende
och detta till en sådan grad, att följderna ännu icke kunnat fullt öfvervinnas.
Ur ekonomiska differenser uppväxte äfven de strider, i hvilka republiken Mexiko
invecklades; på grund af säregna förhållanden togo de dock här ett egenartadt
för-loprj, som bragte deras ursprung i förgätenhet.
År 1845 kom Mexiko i strid med Nordamerikas Förenta stater, med anledning
däraf att provinsen Texas af ekonomiska grunder slet sig lös från moderlandet
och begärde att blifva upptagen i unionen. Mexiko hade då ännu knappt gjort
början med ett rationellt utnyttjande af sina naturliga tillgångar och var ännu djupt
inveckladt i de diktatoriella inbördesstridernas virrvarr. Dess nederlag i kriget mot
grannlandet i norr betydde detsamma som en fullständig upplösning af ordningen;
den 1848 ingångna freden i Guadalupe-Hidalgo kostade det i nordväst ett område af
oerhörd utsträckning, och hvilka ekonomiska värden som här förlorades, betecknas
tillräckligt med det enda ordet Kalifornien. Men ur nederlaget framgick en
sträfvan till pånyttfödelse. Det saknades emellertid ett fast inre underlag för att
omedelbart kunna åstadkomma en sådan, partistriderna fortforo, och diktaturen förblef
alltjämt den härskande statsformen, ehuru någon gång uppburen af män med blick
och känsla för landets välfärd. En sådan president var Benito Juarez, som sökte
skydda landet mot främmande spekulanters utsugningspolitik men därigenom
framkallade internationella förvecklingar och öfver Mexiko frambesvor en af de
svåraste katastrofer, som drabbat det latinska Amerika.
År 1861 förbundo sig Frankrike, Spanien och England i syfte att tvinga Mexiko till
uppfyllande af sina förpliktelser mot nämnda lands undersåtar. Men Frankrike hade
djupare liggande politiska afsikter, och med dessa framträdde det öppet, så snart det genom
sina förbundnes tillbakaträdande fått full handlingsfrihet. Napoleon III förutsåg de
faror, som hotade hela det politiska världsläget genom. Förenta staternas svindlande
snabba utveckling till sin nuvarande stormaktsställning, och beslöt att söka gifva
unionen en motvikt genom upprättandet af en monarki på amerikansk botten. Så
grundades under beskydd af franska vapen den österrikiske ärkehertig Maximilians
mexikanska kejsardöme. Men detta förmådde ej slå rot i det af partistrider
sönderslitna landet. Kejsar Maximilian ville bygga sin mexikanska monarki på
grundvalen af verklig medborgerlig frijiet, men för en sådan var det mexikanska folket
ännu ej moget, trots att det i mer än en mansålder lefvat under republikansk stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
