Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Staterna i det latinska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATERNA I DET LATINSKA AMERIKA.
121
De amerikanska republikernas byrå i Washington.
förespeglingar ej kunde blifva förborgadt för sydstaterna. Unionen hade vid de mest
olika tillfällen låtit dem känna dess öfvermakt, och den ringa hänsyn den visade
andras rättsanspråk, där dessa råkade i kollision med dess egna intressen, hade
alltför ofta kommit i dagen, för att det skulle kunna förgätas i Södern. Hvad denna
kunde hafva att vänta af den imperialistiska strömning, som vunnit öfverhand i
unionen, det kunde den inse af två exempel.
Att cubanernas uppror mot det spanska herraväldet ständigt blifvit underblåsta af
unionen och underhöllos med amerikanska penningar, var en offentlig hemlighet. Stora
Antillerna hade af gammalt lekt nordamerikanerna i hågen. När Spanien 1897 grep
sig an med srtt bringa Cuba till underkastelse, tog unionen till orda för
insurgenterna och fordrade i stället för underkastelse, att själfstyrelse och konstitutionell
regering skulle beviljas dem. Och då Spanien genom bifall till dessa kraf höll på att
beröfva unionen tillfälle till inblandning, kastade denna alla omsvep öfver bord och
inledde ett krig, som nödgade Spanien att bland annat uppgifva sina sista
Västindiska besittningar (Cuba och Porto-Rico.) Unionens löften till cubanerna hade varit
alltför bindande, för att den utan vidare skulle hafva kunnat annektera Cuba likaväl
som Porto-Rico, och så fick det förra organisera sig till en skenbarligen själfständig
republik under nordamerikanskt protektorat. Men icke ens detta sken blef af lång
varaktighet. Så snart den politiska osäkerheten hotade att skada unionens intressen,
trädde denna emellan och ställde åter ön under nordamerikansk förvaltning. Hur
ofta detta skådespel skall upprepas, betyder mindre; otvifvelaktigt är, att det förr
eller senare skall sluta med Cubas inkorporation.
En ännu handgripligare erinran om den fara, som hotade från den öfvermäktiga
Norden, erhöllo de sydamerikanska republikerna genom en annan händelse. Sålänge
Frankrike bortödslade sina krafter på byggandet af en Panamakanal, hade unionen
nöjt sig med att bereda företaget svårigheter genom att gynna den konkurrerande
planen på en mellanoceanisk kanal genom Nicaraguasjön. När det franska bolagets
koncession hotade att förfalla, visste unionen att bringa den i sina händer och
inledde förhandlingar om dess förlängning med Columbias Förenta stater. Det kan
knappt förtänkas denna stat, att den sökte utpressa högsta möjliga pris af en
Världshistoria VI.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
