- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
127

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Internationell politik 1815-1825.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTERNATIONELL POLITIK 1815-1825.

127

måste alla nationella och konstitutionella rörelser hållas tillbaka från detsamma
och om möjligt undertryckas, hvar helst de framträdde.

Af sådana grunder bäfvade den österrikiske statsmannen, som ännu icke
urartat till samma öfvermodiga själfrådighet som i senare år, efter fredssluten vid
tanken på tsarens liberalism, som gjorde, att denne ingalunda kunde påräknas som
en speciell borgen mot yttre och inre faror. Den i september 1815 af Rysslands,
Österrikes och Preussens härskare undertecknade och påföljande år offentliggjorda
»heliga alliansen», som småningom biträddes af de flesta furstarne, var endast ett
vittnesbörd om hans persons romantiska invigning till mänsklighetens tjenst, som
i Juliane von Kriidener hade sin prästinna men icke sitt upphof. Traktatens
föreskrift, att makternas politik skulle uteslutande bestämmas af den broderliga
kärleken, lemnade de
omedelbart åsido, då de vid
fredsslutet den 20 november
1815 togo betydligt
hårdare itu med det oroliga
Frankrike än före de
hundra dagarne. Jämte en
mindre landförlust, en
krigsskadeersättning på
700 millioner francs och
återlemnandet af
bortförda konstverk måste
fransmännen finna sig i
att en främmande här på
150,000 man under
hertigens af Wellington befäl
i fem år skulle stanna
kvar på Frankrikes
bekostnad i de norra och
östra departementen.
Därtill kom samma dag i
hemlighet ett förnyande
af förbundet i Chaumont
mellan Frankrikes fyra
hufvudfiender med for-

Underskrifterna under urkunden
till den »heliga alliansen».

Originalet i Kgl. Geheime-statsarkivet
i Berlin.

pliktelse att i nödfall med
all makt understödja
besättningshären. I sjätte
artikeln stadgades det,
att Englands, Rysslands,
Österrikes och Preussens
härskare äfven efter
ockupationens upphörande
skulle sammankomma för
att betrygga
öfverensstämmelsen rörande allmänna
frågor och freden. Ur
denna rot utvecklade sig
sedermera den
interventionsrätt gentemot
främmande stater, som de fyra
stormakterna tillegnade
sig som ett slags
europeisk försyn. I Frankrike
spelade man därtill polis
till och med rörande
konungens inre politik
genom en permanent
konferens af de fyra
makternas sändebud i kontakt
med ockupationshärens öfverbefälhafvare. Ett sådant beroende midt under freden
verkade som ett törne i foten. Ryssland, som önskade vinna Frankrike liksom förut
Spanien för sig, genomdref, att ockupationshären snart reducerades med en femtedel
och att vidare de från privata håll anmälda skadeståndskrafven på Frankrike nedsattes.
Upphäfvandet af ockupationen före slutterminen utgjorde hufvudfrågan på den
första af de aftalade furstekongresserna, som på hösten 1818 sammanträdde i
Aachen. Sedan Frankrike nu till största delen uppfyllt sina förpliktelser, skulle
det i november 1818 fullständigt utrymmas, och landet skulle upptagas i de andra
makternas krets. Men på samma gång öfverenskommo de fyra förutvarande
bundsförvanterna om det gamla förbundets hemliga fortvaro - en sak som endast under
hand delgafs konungen af Frankrike - och om militära åtgärder i händelse af
behof. Tillika ställdes i utsikt kongresser af ombud för femmaktsförbundet till
bevakande af gjorda öfverenskommelser och gemensamma intressen. Nu var
Metternichs dag kommen. Sedan kongressen i Aachen var han faktiskt Europas styresman;
»den förskräcklige Alexander» var som alldeles förvandlad. Jämte intryck af
sakernas tillstånd i Frankrike och Tyskland hade upptäckten af hemliga förbund
bland ryska officerare gjort sitt till att förvandla honom till en förkämpe för
lugnet, för status-quo till hvarje pris. Endast England hade det varit att tillskrifva,
att det i Aachen icke kommit till en formlig ömsesidighetsförsäkring mellan
kronorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free