- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
170

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. 1830 års omhvälfning i och utanför Frankrike.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

het och frihet att föra klagan mot ämbetsman, jämte »civilstånd», jurydomstolar,
församlings-, förenings- och tryckfrihet, den mångomtalade undervisningsfriheten, d. v. s.
rätten att hålla korporationsskolor vid sidan af statsskolorna. Det säger sig själft, att
det här ej fanns någon statsöfverhöghet gentemot de kyrkliga samfunden, ehuru
dessas tjenare ändock uppburo lön af staten.

I denna mycket beundrade och efterbildade författning ligger den belgiska
revolutionens världshistoriska betydelse. En sådan har för den samtida polska
revolutionen framgått ur den följande utvandringen af talrika mer eller mindre
hotade patrioter till Paris, London, Briissel o. s. v. Dessa kände sig i öfverensstämmelse
med sin Mickiewicz’ lära kallade att öfverallt personligen gripa in och kämpa mot
förtryck. Så kommo de att i nästföljande årtionden bilda ett slags flygande revolutionskår.

Efter en längre tids döf jäsning utbröt revolutionen i Warschau den 29 november
1830, midt under det att tsaren umgicks med planer att ingripa mot den nja
regimen i Frankrike. Den svage storfursten Konstantin lät de ryska trupperna
utrymma landet, och därför kunde resningen under loppet af några veckor utbreda
sig öfver hela det ryska Polen. Trupperna slöto sig till den, fästningar och kassor
blefvo dess byten. I Litauen uppflammade lågan på spridda punkter; från Krakau,
från Galizien och Posen hade det visserligen ej felats understöd, men den
österrikiska liksom den preussiska regeringen ställde sig på folkrättens ståndpunkt och
erkände inga af de revolutionära regeringar, som raskt aflöste hvarandra. Rörelsen
var otvifvelaktigt nationell; under dess fortgång framträdde stormande kraf på
Polens återställande i det omfång, det hade 1772. Men de tongifvande partierna, bland
hvilka det aristokratiska representerades af furst Adam Czartoryski, det
demokratiska af professor Lelewel, förmådde hvarken i sakligt eller i personligt hänseende
ena sig. Då man trots en lofvande ansats icke heller blef färdig med att upphjälpa
det hårdt förtryckta bondeståndet, gick rörelsen icke på djupet. Ehuru
riksdagspartierna den 25 januari 1831 beslutat sig för att afsätta det ryska furstehuset, såg
sig den vid Ostrolenka segrande fältmarskalken Diebitsch hejdad genom härens
svaghet och uppträdandet af koleran, som nu för första gången nådde fram till
Centraleuropa. Men hur mycket den hetblodiga ungdomen än offrade sig, var upproret
utan hjälp utifrån förgäfves. Och sådan hjälp kom aldrig, trots alla
sympatier af Lafayette och hans krets och trots den bland alla Europas liberaler
framträdande hänförelsen för Polens sak, som tog sig uttryck i hundratals dikter.
Understödd af den preussiska regeringens åtgärder, gick fältmarskalk Paskievitj den
21 juli öfver Weichsel med sin af gardena förstärkta här. Efter fruktlösa
underhandlingar stormades Warschau den 6-8 september, och mot slutet af oktober var
motståndet nedbrutet öfver hela landet. De sista kårerna trängdes öfver
österrikiska eller preussiska gränsen och afväpnades. Efter en nio månaders kamp var
Polens slut ännu en gång ett faktum.

Genom det organiska statutet af år 1832 samt vidare påbud och regeringspraxis
blef Polen, som hädanefter endast behöll namn af eget konungarike, fast förenadt
med det ryska riket. Polska språket bibehölls visserligen som det officiella, men
däremot utplånades hvarje spår af egna ministerier, riksdag och här. Ståthållaren
furst Paskievitj betryggade hänsynslöst Rysslands öfvervälde genom att insticka
massor af polackar i ryska regementen, vidare genom deportation till Sibirien,
konfiskering af adelsgods, censur och undertryckande af polsk bildning. En mycket
begränsad amnesti kunde icke hindra, att tusentals polackar, som kände sig eller
äfven voro komprometterade, sökte sin tillflykt utanför tsarriket och förberedde sig
på hämndens dag. Västeuropas liberaler firade dem som martyrer för friheten och
som bundsförvanter i kampen emot tyranniet.

1830 års revolution medförde äfven nya skakningar i Italien men dessa endast
af öfvergående betydelse. Österrike slog resningen till marken utan synnerlig möda
genom väpnad intervention i Modena, Parma och de påfliga legationerna. Ett
försök af makterna att gifva tillståndet i Kyrkostaten ett mera modernt skick
misslyckades. Däremot blef det ett varseiför framtiden, att efter en ny ockupation af Bologna
genom hvitrockarne fransmännen tilläto sig detsamma i det påfliga Ancona (till 1838).

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free