Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den tyska nationalförsamlingen i Frankfurt am Main och den revolutionära rörelsens återgång i Tyskland, 1848-1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
Ban Jellachich med kroaterna framför Wien.
Litografi af Kollarz.
Men rörelsen stannade ej inom Schleswig-Holstein utan grep till en viss grad äfven
det annars så likgiltiga och ängsliga officiella Tyskland. I främsta rummet
framträdde nu den preussiske konungen Fredrik Wilhelm IV, som ville begagna tillfället
för Preussen att ingripa som Tysklands svärd; han förklarade sig beredd att skydda
det augustenburgska husets goda rätt och lät preussiska trupper inrycka öfver Eider.
Trots understöd af frivillige från alla tyska land dukade de upproriske under vid
Bov i norra Schleswig (den 9 april), men kort därpå segrade preussarne vid Schleswig
och den l maj gingo de öfver gränsen till Nörre-Jylland. Men nu inträdde ett omslag
till Danmarks fördel. Den lilla danska staten hade till lands icke varit vuxen den
preussiska krigsmakten, men däremot hade den en flotta, som snart lärde tyskarne,
hvad det ville säga att vara alldeles hjälplös till sjöss. Ej nog att danskarnes
ställning på halfön Sundeved på grund af krigsskeppens skydd blef oåtkomlig; tyska
hamnar vid Nord- och Östersjön blefvo blockerade, och preussiska handelsfartyg
borttogos som god pris af danska kryssare. Viktigare än detta blef dock utlandets
hållning. Konung Oskar I af Sverige-Norge förklarade sig under vissa förutsättningar
beredd att ingripa till de danska provinsernas försvar. Frankrike, som med
misstrogna blickar följde den dittills så vanmäktige grannens politiska makttillväxt, intog
en tvetydig hållning. Tsar Nikolaus stämplade Preussens uppträdande som förräderi.
Österrike, hvars ombud i Frankfurt röstat för förbundskriget, höll sig alldeles tillbaka
från striden och fullgjorde icke ens de på dess andel fallande bidragen till
krigskostnaderna.
I detta svåra läge ansåg Fredrik Wilhelm det lämpligt att inleda
underhandlingar med Danmark. Under bemedling af konung Oskar afslöts den 26 augusti i
Malmö ett för Danmark förmånligt stillestånd. Malmöfördraget mottogs i Tyskland
som en nationell skymf och uppväckte en stormande harm hos parlamentet i
Frankfurt, men riksministären måste böja sig för nödvändigheten, och den 16 september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
