Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den andra franska republiken 1848-1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA FRANSKA REPUBLIKEN 1848-1852.
239
Louis Blanc.
Arago.
Flocon.
Ledru-Rollin.
Crémieux. Marrast. Albert. Garnier-Pagés.
Dupont de 1’Eure. Marie. Lamartine.
Medlemmar af den provisoriska regeringen.
Litografi af Achille Devéria.
och andra grannland lidit nederlag på nederlag, syntes socialismen nu vara slagen
till marken. Men på nederlaget följde en i världshistorien dittills oerhörd uppgång.
Oegennyttiga människovänner och kallt beräknande lycksökare spunno vidare på
Saint-Simons, Fouriers och Owens idéer. Att de konservativa makterna, adel,
präster och bönder, ej skulle göra något för det fjärde ståndets myndighetsförklaring,
var klart från början. Men underligare var, att liberalismens sköldborg, det upplysta
borgarståndet, som just genom den allt mäktigare uppblomstrande industrialismen
kommit sig upp till välstånd och rikedom, icke heller visade något deltagande för
arbetarkvarterens elände. Denna de liberales stora underlåtenhetssynd blef orsaken
till att den socialistiska rörelsen ej vidare stannade vid att söka förhjälpa arbetarne
till en människovärdig tillvaro och till delaktighet i politiska rättigheter utan sträfvade
att omstörta allt det bestående. Till att börja med blef den beklagansvärdt ensidiga
klasspolitiken satt i system och iklädd rustningen af en beundransvärd organisation.
Men knappt voro de stora nationella frågorna lösta, innan proletariatet på grundvalen
af Marx’ läror iklädde sig en internationell organisation och förklarade krig mot
stat och samhälle.
Cavaignac förfor med all stränghet mot de besegrade; nationalverkstäderna
upplöstes, de radikala tidningarne förföljdes, och klubbarne ställdes under polisuppsikt.
Men ined allt detta kunde intet tvifvel råda om Cavaignacs ärliga republikanska
tänkesätt. Så förvärfvade han sig ett stort anhang inom hufvudstaden, men däremot
stötte han genom sitt görande och låtande den monarkiskt sinnade landtbefolkningen
ifrån sig. De af parisarne så ofta begabbade bons villageois, som förfogade öfver
en stor majoritet i nationalförsamlingen, uppställde emot den bergfäste republikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
