Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den nationella rörelsens undertryckande i Tyskland, Österrike och Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Striden vid Durlach i Baden den 25 juni 1849.
Litografi af Kaiser.
inskränkning i sina egna suveräna rättigheter, och i samma riktning gick Wilhelms
af Wurttemberg tankegång. Äfven konungarne af Sachsen och Hannover stretade
visserligen emot att beträda den af Preussen anvisade vägen, men detta hindrade
ej, att de den 26 maj 1849 med Preussen afslutade ett »trekonungaförbund», »till
uppehållande af Tysklands yttre och inre säkerhet», ett slags förnyande af 1785 års
fursteförbund. Den kejserliga regeringen var tvungen att passivt åse bildandet af
en tysk förbundsstat utom Österrike, emedan den måste uppbjuda alla sina krafter
till undertryckandet af upproret i Ungern, och den kunde taga saken med så mycket
större lugn, som det var tämligen säkert, att ett föreningsverk, som var så utan
kärna, ej skulle blifva af lång varaktighet. Den hannoverske ministern grefve
Ben-nigsen bekände öppet för den engelske gesanten, att Hannover gått in på de
preussiska önskningarne endast på den grund, att det ändå ej kunde blifva annat än
fiasko af hela saken; likaså förklarade den sachsiske ministern grefve Beust för det
engelska sändebudet i Dresden, att han visserligen genom Preussens envetna
påtryckning och den hotande rörelsen i eget land blifvit nödgad att inträda i förbundet,
men trodde sig hafva gjort den goda saken en tjenst genom att i tid hafva varnat
Bayern. Vid nedslåendet af revolutionen i Baden och Rhenpfalz, i fäktningarne vid
Waghäusel och Durlach, gjorde preussiska trupper visserligen de sydtyska regeringarne
betydande tjenster, och på ett möte i Götha (juni 1849) yrkade ledarne för de
nationella och liberala partierna på anslutning till det preussiska författningsutkastet.
Men knappt öppnades genom Österrikes seger i Italien nya utsikter till att regeringen
i Wien återigen skulle ingripa med större kraft i de tyska angelägenheterna, innan
Sachsen och Hannover drogo sig tillbaka från trekonungaförbundet.
^ En välkommen anledning till angrepp på Preussen erbjöd den schleswig-holsteinska
frågans utveckling. Efter fruktlösa fredsunderhandlingar hade det på vårsidan 1849
kommit till nya fientligheter. Kriget gick i början lyckligt för tyskarne, som
bestodo af preussiska, bayerska, sachsiska och hessiska kontingenter, och äfven den lilla
tyska sjömakten hade framgångar, men den preussiska regeringen var ängslig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
