- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
261

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nationella strömningar i Österrike och andra stater.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATIONELLA STRÖMNINGAR I ÖSTERRIKE OCH ANDRA STATER. 261

En nationell rörelse började dock yppa sig bland de infödde; i det baltiska slättlandet
voro ester och letter lika missnöjda med tyskarne som finnar med svenskarne,
hvilka i Finland utgjorde det kulturförande elementet. Men alla dessa folk höllo
tillsamman mot ryssarne, hvilkas öfvervälde de endast motvilligt fördrogo. Då den
styfsinte absolutisten Nikolaus I, som alltid och öfverallt hemligt och öppet
understödt reaktionen, år 1855 efterträddes af sonen Alexander II, erhöll det ryska riket
en folkvänlig härskare. Det blef af omätlig betydelse för det oerhörda väldets inre
utveckling, att den nye regenten dekreterade lifegenskapens upphäfvande och sökte
grundlägga en folklig själfstyrelse, men det fattades alltjämt en sund agrarpolitik
och därmed äfven eri fast grundval för en kraftig ekonomisk utveckling. Bonden
var fri men hade ingen fri egendom och förblef alltså endast de rådande klassernas
dagsverksarbetare.

Krimkriget hade gifvit tsarväldet en fruktansvärd lektion genom att bringa i
dagen alla de missförhållanden, som dittills fått frodas genom frihetens och
själf-ständighetens hänsynslösa undertryckande. Nu vaknade samhället, de liberala idéerna
började vinna fotfäste, men vida starkare blef en vild radikalism, som såg
räddningen i omstörtningen af allt det bestående. Alexander var liberal, så långt sådant
var möjligt för en rysk tsar, men hans goda vilja kom till korta inför starkare
motståndare. Byråkratiens själfviskhet och egennytta stodo ej mer att utrota, i
befolkningens nedre lager verkade bristen på bildning förlamande, de härskande kände
endast våldet, folket endast djurisk underkastelse eller upprorisk förstörelselusta.
Under sådana förhållanden var ett fredligt fortskridande från slafveri till frihet en
omöjlighet.

På Storbritanniens tron satt sedan 1837 en kvinna, som, utan att vara utrustad
med några öfverlägsna egenskaper, genom sitt kloka val af statsmän och härförare
och måttfullheten i sitt uppträdande förtjenat, att hon själf blifvit jämförd med sin
stora föregångerska Elisabeth och att man äfven kan tala om en viktoriansk
tidsålder. Sedan 1850 hade hon en god rådgifvare i prins Albert af
Sachsen-Koburg-Gotha, med vilken hon efter god borgerlig sedvana gift sig af ren böjelse och hvilken
samtiden gaf det betecknande namnet »Europas förste gentleman».

För att förstå, hvarför allas hjärtan flögo den unga drottningen till mötes, måste
man erinra sig, att hennes tronbestigning betydde detsamma som slutet på ett
tillstånd, som hvarken motsvarade kronans anseende eller landets fördel. Om henne
och hennes två närmaste föregångare kan det sägas, att medan Georg IV beröfvat
konungadömet både dess popularitet och värdighet och hans broder, den okonstlade
Vilhelm IV, återställt populariteten men ej värdigheten, lyckades deras brorsdotter
upprätthålla bådadera. Utan att på något sätt kränka de konstitutionella formerna
förstod hon att bevara och öka kronans inflytande på politiken. Det förnämt enkla
engelska hofvet var ej som det franska att anse för rikets medelpunkt, och ofta
måste drottningens personliga önskningar i viktiga frågor träda tillbaka för det
härskande partiets vilja, men huru oändligt sundare voro icke samhällsförhållandena i
England än i Frankrike! Tack vare det angelsaksiska folkets ännu alltid
ungdoms-friska lifskraft och en på samma gång djärf och betänksam ledning kunde staten
glädja sig åt en nästan exempellös lyftning. Världshistorien kan näppeligen
uppvisa något annat fall, där under loppet af ett halft århundrade ett världsrike
uppbyggts med så jättelik utsträckning och styrka som det britiska under andra hälften
af det nittonde århundradet. När Viktoria besteg tronen, var Indien endast löst
förbundet med moderstaten; de australiska kolonierna betraktades af engelsmännen
som onyttig ballast; i Egypten och Kina hade England ännu icke fattat fast fot; i
Afrika egde det endast den af boererna bebodda Kapkolonien; Kanadas affall till
Förenta staterna syntes endast vara en tidsfråga. Under sådana omständigheter var
det begripligt, att ett vidsträckt kolonialområde syntes äfven betydande politiker
mera som en börda än som en eftersträfvansvärd fördel. Det skulle gå med
Australien och Indien, försäkrade den berömde frihandlaren Richard Cobden och
hans anhängare, som med de amerikanska kolonierna; moderlandets dryga offer för
deras uppfostran skulle endast tjena därtill, att de, så snart de kommit till kraft
och makt, skulle tilltvinga sig själfständighet. Macaulays ny-^eeländare, som från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free