- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
266

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Upptäcktsfärder och kolonialverksamhet i främmande världsdelar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.

hastigt uppväxte till blomstrande stater. Äfven de mest lofvande östaterna i Stilla
hafvet kommo under britisk öfverhöghet och upplätos för den europeiska kulturen.

I Afrika inleddes de nästföljande årtiondenas oerhörda landsförvärf genom en rad
tätt på hvarandra följande forskningsresor. Äfven i de svartes världsdel kunna
engelsmännen uppvisa de mest glänsande resultaten. Den skotske missionären David
Livingstone framkom 1851 till Sambesi och upptäckte 1855 Victoriafallen, 1859
sjöarne Nyassa och Schirwa, 1868 Bangveolosjön. Sedan han äfven framträngt genom
Manyemalandet, tvangs han af kroppslig utmattning att stanna i Udjidji, tills han där
påträffades af engelsmannen Henry Morton Stanley, som utsändts för att uppsöka
den försvunne. Ingen annan Afrikaforskare i det föregående eller efterföljande har
kunnat täfla med den outtröttlige skotten i djärfhet, klokhet och framgång.
Somå-lilandet genomforskades 1854 af engelsmannen Speke; på en ny resa undersökte
han Ukereve (Victoria-Nyanza) och fastställde därmed, hvar Nilens källbäcken vore
att söka. 1864 fann engelsmannen Baker sjön Mwutan (Albert-Nyanza), Hvita Nilens
mindre källsjö.

Fransmännen nöjde sig under Napoleon III:s tid ej med att ifrigt befordra
provinsen Algeriets kulturella utveckling utan riktade äfven sina blickar hinsides
Sahara på den stora negermarknaden Timbuktu. Äfven från Senegambien utvidgades
betydligt de franska besittningarne. Franska forskare arbetade med ifver och
framgång att finna en förbindelse mellan Algeriet och kolonierna vid Senegal. - Af
högsta betydelse för den internationella samfärdseln blef den under åren 1859-1869
under fransmannen Lesseps’ ledning fullbordade Suezkanalen mellan Medelhafvet och
Röda hafvet.

Äfven tyska forskningsresande hafva en ärofull del i Afrikas utforskande.

Ett land som Tyskland, hvars invånaresiffra årligen ökas med en million, och
som är hänvisadt till införsel af råämnen från alla herrars land och på
massutförsel af sina fabrikat till hela världen, borde mer än något annat land hafva behöft
kolonier. Under Tyska förbundets tid tänkte dock ännu ingen på sådana förvärf.
Man åsåg med armarne i kors, hur jorden uppdelades mellan de andra nationerna,
och om tyskarne deltogo i Afrikas öppnande, så berodde detta liksom t. ex.
svenskarne Wahlbergs och Anderssons expeditioner endast på platonisk forskningsifver
utan några politiska eller ekonomiska sidointressen. Sedan 1861 undersökte Gerhard
Rohlfs okända och kända delar av Saharaöknen. Hans landsman Gustav Nachtigal
öfverförde gåfvor från konung Wilhelm I af Preussen till sultanen af Bornu i västra
Sudan och drog sedan öfver till Nilfloden, på hvilken han återvände till Nubien och
Egypten. Trots alla dessa expeditioner utgjorde det outforskade Afrika ännu 1870
efter Petermanns taxering ej mindre än 40,000 kvadratmil.

Kina med sin urgamla, högt utvecklade kultur hade en viss rätt att betrakta sig
som det gudabenådade Midtens rike. Men i stället för en berättigad själfkänsla hade
med tiden uppstått en förstenad själföfverskattning, och föraktet för de »rödborstiga
barbarerna» var så mycket mindre på sin plats, som kinesernas vapenduglighet på
intet sätt var jämförlig med deras konstnärliga och industriella prestationer. För
den europeiska handeln var ingen annan hamn tillgänglig än Kanton och äfven
denna endast med starka inskränkningar. Alla engelsmännens bemödanden att förmå
den kinesiska regeringen att öppna landet förblefvo resultatslösa. Tillika försämrades
läget för kristendomens bekännare i Kina. Men mer än allt detta härmade det
engelsmännen, att kineserna förbjödo införsel af opium från Indien. Detta ledde i
början på 1840-talet till krig, och redan då visade de europeiska vapnen sin
öfverlägsenhet genom en lättköpt seger. Nu kunde kineserna ej längre upprätthålla den
stränga afspärrningen från sjösidan. Efter nya olyckliga strider med engelsmännen,
som nu fingo hjälp af Frankrike, måste den kejserliga regeringen genom fördraget i
Tien-tsin 1858 medgifva de kinesiska kristne fri religionsöfning, öppna sjöfarten på
Jang-tse-kiang för europeisk handel och medgifva européer rätt att resa och slå sig
ned i landets inre. Men då regeringens hållning alltjämt förblef fientlig, måste de
båda europeiska västmakterna redan påföljande år förena sig om en ny expedition.
Kineserna stodo nästan värnlösa emot sådana motståndare och blefvo efter ett
fruktansvärdt nederlag vid Palikao tillbakaträngda till Pe-king; på lord Elgins befallning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free