Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Tyska rikets upprättande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T^SKA RIKETS UPPRÄTTANDE
329
Konung Ludvig II
af Bayerri.
Storhertig Fredrik
af Baden.
Konung Karl I
af Wurttemberg.
kunde väntas af Preussen. Man älskade icke Preussen men man kunde icke
undvara det. I Bayern bidrogo också de dåliga erfarenheter, som man under krigsåret
fått af anslutningen till den beustska politiken, att utplåna de gamla
åskådning-arne.
»Arbeta vi raskt», - med dessa ord afslutade Bismarck sitt första tal i den
nordtyska riksdagens konstituerande session den 11 mars 1867 - »lyfta vi Tyskland i
sadeln, så skall det nog snart själf kunna rida.» Från sin treåriga tillvaro härden
nordtyska riksdagens lagstiftande verksamhet också att uppvisa mera lifskraftiga
arbetsresultat än Tyska förbundet från Wienkongressens dagar ända till sin
upplösning. Den preussiska regeringen afhöll sig från hvarje tryck på de sydtyska
staterna; parisarnes bekymmer, att Bismarck skulle »inpiska tyskarne i enhetsstaten»,
hade varit ogrundadt. Däremot måste sydstaterna själfva åtminstone på det
ekonomiska området söka ett närmande. Brödrakriget hade slitit itu tullföreningsfördragen.
Efter kriget bildade Nordtyska förbundet en sluten tullenhet, men de mindre
staterna i söder löpte fara att förblifva isolerade. Fruktan för denna möjlighet vann
öfverhand öfver den politiska antagonismen; i juni 1867 sammanträdde
sydstaternas ledande ministrar med Bismarck till underhandlingar om en nydaning af
tullföreningen, och redan nästföljande månad kommo fördragen till stånd. Genom
inrättandet af ett tullförbundsråd och ett tullparlament, som bildade en mera
enhetlig lagstiftande korporation i stället för de tidigare generalkonferenserna, hade man
redan ryckt förbundsstaten ett gott stycke närmare. Redan valen till
tullparlamentet gåfvo det vittnesbörd, att det tyska folkets flertal ej mer ville veta af
småviktig-heten och den surmulna kråkvinkelpolitiken. Äfven inom det nya parlamentet
kommo de nationella önskningarne gång på gång till uttryck; man kände, såsom
en talare yttrade, att »det måste dock blifva vår i Tyskland».
Att äfven de bredaste folklager blifvit omvända till enhetstanken, visade
händelserna 1870. På Beusts råd hade den franska regeringen till kriget mot Preussen
brukat en förevändning, som ej hade något sammanhang med den tysk-nationella
frågan utan tycktes röra en rent dynastisk angelägenhet. Men så snart Frankrike
rörde vid den gamle konungen af Preussen personligen, frambröt nationalkänslan
öfver hela Tyskland med elementär makt. Hela Tyskland var enigt i den uppfatt-
Världshistoria VI.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
