Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Den nya nationalekonomiska doktrinen och den frambrytande arbetarrörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA NATIONALEKONOMISKA DOKTRINEN OCH DEN FRAMBRYTANDE ARBETARRÖRELSEN. 349
Wilhelm Liebknecht. August Bebel.
Fotogr. ur Efter fotografi.
Berliner Illustrierte Zeitung. Foto gr. Sällskrts i Berlin förlag. *
fattiga^ flanellyäfvare, som år 1844 grundade en konsumtionsförening i Rochdale,
»Pioniärerna i Rochdale». De äro det moderna engelska fackföreningsväsendets
fäder. De britiska yrkesföreningarne räknade 1898 öfver halfannan million
medlemmar. Samma år sålde de britiska konsumtionsföreningarne varor till ett
totalbelopp af 1,160 millioner kronor. Den höjning det engelska proletariatet undergått
i sitt fysiska och moraliska standard of life är i grunden ingenting annat än ett
verk af fackföreningsmässig, yrkeskamratlig och kartistisk själfhjälp.
Äfven på kontinenten ledde den begynnande arbetarrörelsen efter 1848 års
revolutionen till betydelsefulla resultat. Redan år 1832 hade den första
bildningsföreningen af tysktalande arbetare uppstått, i Biel i Schweiz. År 1848 grundade
Mazzini de första italienska arbetarföreningarne, understödsföreningar, som voro byggda
på den så kallade mutuo soccorso-principen och år 1863 räknade 111,608
medlemmar i 453 organisationer. Under Napoleons styrelse fingo de franska arbetarne
genom lagen af den 15 juli 1850 rätt att sammansluta sig i s. k. associations de
secours mutad och genom lagen af den 25 maj 1864 lagligt erkännande af
strejkrätten. Ar 1849 begynte den norske folkskolläraren Thrane sin verksamhet, som
ledde till upprättandet af flere hundra norska arbetarföreningar. År 1865 uppstod
i Kristiania en arbetarkonsumtionsförening. Öfverallt började specifikt yrkeskamratliga
arbetarkoalitioner att framträda. I Schweiz inrättades 1858 ett »typografförbund»,
i Österrike 1865 typografunderstödsföreningen »Hermannia». I Tyskland började
fackföreningsrörelsen framträda vid midten af 1860-talet; 1865 grundades Fritzsches
interlokala tobaksarbetarorganisation, 1866 en interlokal typografförening - bägge
utan fasta politiska riktlinier. Samma år utmärkes äfven genom en yrkeskongress
i New York och kartellbildning af tysk-amerikanska fackföreningar. På
framstegspartiets grund stodo de af liberalerna Max Hirsch och Franz Duncker 1868 efter
engelskt mönster grundade Hirsch-Dunckerska fackföreningarne, som utgingo från
grundsatsen »naturlig harmoni mellan arbetsgifvare och arbetare», i stridsfrågor
intogo en tillbakadragen hållning och just därigenom kommit i direkt motsats till
socialisten J. B. von Schweitzers program, som förordade en »omfattande fast
grundad organisation af Tysklands samtliga arbetare genom och för sig själfva och för
gemensamt framåtskridande förmedelst arbetsinställelser».
Största intresset erbjuder dock säkerligen Ferdinand Lassalles agitation. Hvad
som skiljer denne från Marx och Engels är, att hans personliga framträdande var
den medvetne arbetarledarens, medan Marx och ännu mera Engels verkade genom
en saklighet, som på intet vis rubbades af något slags yttre hänsyn. Lassalie var
jude och hade i rikt mått sin ras’ fel, från den småaktiga ytligheten till det
raffinerade hårklyfveriet och den påträngande fåfänga, som beröfvar storheten dess omedelbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
