Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
korporationernas sessioner, af tryckfrihet samt en tämligen vidsträckt
församlings-och föreningsfrihet skulle bidraga till genomförandet af demokratiska grundsatser
och till folkets uppfostran i republikansk anda. Då senaten utgjorde motsidans sista
tillflykt inom folkrepresentationen, beslöt man att omskapa densamma: kooptationen
afskaffades, och de dittills på detta sätt utsedda 75 senatorerna skulle hädanefter
likaledes framgå ur val; valrätten till senaten reviderades till förmån för de större
städerna, i hvilka republikanerna hade ett fastare stöd än bland landtbefolkningen.
De förutvarande konunga- och kejsarfamiJjerna blefvo genom lag utestängda från
presidentämbetet och alla högre platser i hären, men framför allt upptogs med all
makt kampen mot det af Mac Mahon gynnade klerikala inflytandet. Då den nya
författningen gifvit massorna det afgörande inflytandet i det offentliga lifvet, återstod
för vinnandet af detta mål ingen annan utväg än att småningom undergräfva dessa
massors kyrkliga tänkesätt genom att grundligen omgestalta ungdomens undervisning
i antiklerikal anda. Från denna synpunkt tog man itu med skolväsendets reorganisation.
Som de afgjorda republikanernas ledare framstod vid denna tid - åtminstone
utåt - Léon Gambetta, den bekante ledamoten i 1870 års nationalförsvarsregering,
en eldig sydfransos af italiensk härkomst, en boren folktribun och agitator med
hänförande vältalighet. Men han egde icke den klara blicken och den lugna fastheten
i fullföljandet af sina syftemål. Med stora ord kan man elektrisera massorna men
ej lösa några praktiska uppgifter; kom det an på sådant, räckte Gambettas begåfning
ej till. När han efter många mödor uppnått den länge åtrådda posten som
premierminister, kom den af hans vänner i förväg beprisade »stora ministären» att erbjuda
skådespelet af en rad missräkningar; efter två månader måste han draga sig tillbaka,
och kort därefter dog han (i december 1882).
Det egentligen praktiska och verksamma arbetet presterades vid den tiden af andra
män. Bland dem höjer sig särskildt grundläggaren af det moderna franska
folkskoleväsendet Jules Ferry. Född 1832 i Vogeserna hade han först varit verksam
som advokat och journalist, sedan deltagit i organisationen af nationalförsvaret och
under Thiers beklädt viktiga poster; i nationalförsamlingen hade han varit erkänd
ledare för de moderata republikanerna. Det blef också han, som gaf landets
utrikespolitik en alldeles ny riktning och först återinförde Frankrike i världspolitiken. Lika
följdrik blef i det inre hans kamp för den världsliga, konfessionslösa statsskolan.
Redan som kultusminister i Grévys första ministär ville Ferry taga rätten att
meddela undervisning från alla andliga ordnar, som icke voro uttryckligen erkända
af staten, men han kunde den gången icke öfvervinna senatens motstånd. Med stöd
af äldre lagar förbjöd han då jesuiterna att vistas i landet, och alla ordnar ålades
att framlägga sina statuter och att inkomma med anhållan om rätt att undervisa.
De kloster, som icke lydde, lät han stänga. Efter Gambettas afgång blef han
återigen kultusminister, under Freycinet, och nu, då republikanerna fått majoritet äfven
i senaten, lyckades han genomdrifva sina folkskolelagar (i mars 1882). Genom dem
infördes den allmänna skolplikten; undervisningsfriheten bibehölls principiellt, men
vid alla statsskolor skulle undervisningen meddelas utan afgift, och ingen person af
det andliga ståndet skulle erhålla lärareplats därstädes; religionsundervisningen
af-fördes fullständigt från dessa skolors läroplan, och det öfverläts åt andlige af hvad
slags konfession som helst att meddela sådan undervisning, dock utanför skolhuset.
Denna lag har faktiskt visat sig vara det starkaste medlet ait bekämpa det klerikala
inflytandet på massorna. Först när ett nytt släktled framgått ur dessa rerit«
världsliga skolor och inträdt i det offentliga lifvet, kunde man på allvar taga itu med det
betydelsefulla verket att fullkomligt åtskilja stat och kyrka, hvilket redan som ideal
föresväfvat Gambetta, Ferry och deras anhängare.
Var nu allt detta viktiga positiva prestationer af det republikanska partiet, sedan
det kommit i trygg besittning af makten, så yppade sig dock redan i början af
1880-talet tecken till nya inre strider. Så länge republikanerna befunnit sig i
minoritet, hade de varit eniga, men efter segern framträdde snart motsatserna inom
deras egna led med stigande skärpa. De radikala demokraterna höllo före, att man nu
måste göra allvar af den stora principen att låta folket styra sig själf. Alla
ämbetsmän och officerare borde alltså väljas af folket och centralregeringen beröfvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
