- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
415

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet. - 2. England och dess kolonier.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till erkännande, att folkomröstning måste ega rum rörande den frågan, om författningen
skulle ändras, så snart 50,000 medborgare så fordrade. Detta antal nedsattes sedan
till 30,000. Sedermera erhöll folket i särskilda stater rätt att sätta sig emot hvarje
beslut af de lagstiftande faktorerna; i andra infördes obligatorisk folkomröstning i
finansiella frågor. I Basel-Land måste sedan 1863 alla lagar och förändringar två
gånger om året föreläggas folket till godkännande. I den nya författningen af 1874
infördes referendum rörande hvarje förbundslag, så snart 30,000 röster det begärde,
och 1891 fick folket äfven rätt att föreslå nya lagar; 50000 röster fordras för att
föranleda till folkomröstning. Med hänsyn till befolkningens olika konfessioner blef
äfven Schweiz berördt af kulturkampens svallvågor på 1870-talet. Men här sattes
en fast damm mot klerikalismens anspråk, därigenom att förbundsförfattningen af
1874 öfverlemnade omsorgen om den offentliga undervisningen och ansvaret för
samvetsfrihet åt förbundet och ålade hvarje kanton skyldighet att upprätta rent
världsliga simultanskolor.

2. England och dess kolonier.

Det sedan länge härskande liberala partiets fall i februari 1874 är en af de
viktigaste händelserna i Englands nyare historia. Härigenom förändrades i grund den
engelska världspolitikens anda och fördes den imperialistiska tanken för första gången
till seger i praktiken. Att så mycket som möjligt förstora det britiska riket och att
sammansluta dess olika delar sinsemellan till ett fast förenadt, från en hufvudpunkt
styrdt helt, som kunde i ekonomiskt och politiskt hänseende vara sig själft nog, det
var kärntanken i imperialismen.

Dittills hade det britiska riket på intet sätt varit ett dylikt helt, hvarken i
politiskt eller ekonomiskt hänseende. Sammanhanget mellan moderlandet och bilanden
var utomordentligt löst, och de liberala regeringarne från 1830 till och med
1860-talet hade ingenting gjort för att förebygga dess vidare upplösning.

Detta världsrike, sådant det upprättats genom de britiska vapnens strider mot
Frankrike, omfattade i början af 1870-talet omkring 23 millioner kvadratkilometer
med 285 millioner invånare, under det att moderlandet endast var 231,000
kvadratkilometer stort och räknade 28 millioner invånare. Bortsedt från ett sådant tillfälligt
och oorganiseradt landkonglomerat som mongolväldet på 1200-talet var det britiska
området redan då det största, som jorden någonsin sett förenadt under en spira; det
romerska riket hade under tiden för sin största makt blott omfattat 5 Y» millioner
kvadratkilometer eller mindre än en fjärdedel af det britiska världsväldet.

Skärskåda vi beståndsdelarne af detta imperium, så faller det genast i ögonen,
att det rent siffermässigt sedt var ett enda land, hvars besittning tillförsäkrade det
denna öfverlägsenhet, nämligen Ostindien. Det ensamt var omkring 4 millioner
kvadratkilometer stort och hade 241 millioner invånare; det omfattade, med andra
ord, ungefär en sjättedel af totalarealen och 84 procent af hela rikets
befolkningssiffra. Utan denna besittning skulle det britiska riket väl alltjämt hafva egt ett betydande
omfång (19 millioner kvadratkilometer) men endast haft inalles 44 millioner invånare
eller föga mer än det tyska riket, när det grundades. På grund af sin storlek och
själftillräcklighet gällde det indiska riket aldrig för en engelsk koloni, såsom Kanada och
Australien, utan som en särskild, med England på ett säreget sätt förbunden
statskropp. Det var ett asiatiskt rike med europisk förvaltning. Den engelska regeringens
målsman, den i Kalkutta residerande vice-konungen, härskade där med en orientalisk
despots oinskränkta makt öfver de infödde; i utöfningen af denna makt var han
dock bunden af order från London, där en särskild statssekreterare för Indien hade
den ansvariga ledningen i sina händer. Vice-konungen hade i Indien ingen
parlamentarisk korporation vid sin sida utan endast ett statsråd med rådgifvande
myndighet, hvilket bestod af engelska ämbetsmän och till hvars sessioner han äfven
kunde kalla några ansedda infödingar, om han så fann skäligt. Det vidsträckta
området stod antingen direkt under förvaltning af vice-konungen och hans engelska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/6/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free