Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND OCH DESS KOLONIER.
425
Disraeli (född 1804). Han härstammade från en välmående judisk köpmansfamilj
i London och förnekade varken i sitt utseende eller i sin verksamhet rasens egenart.
Han hörde ursprungligen till de liberales yttersta radikala flygel och öfvergick först
då till den konservativa sidan, sedan han klart insett de liberales omöjlighet i de
sociala frågorna. Med stor svårighet tillkämpade han sig inträde i parlamentet,
under om möjligt ännu större inträde i den konservativa adelns led; här förstod
han att genom sin arbetsförmåga och rutin småningom göra sig oumbärlig för
ledarne, att ingifva dem sina tankar, tills han själf blef det konservativa partiets
erkände parlamentariske ledare och vid slutet af sitt lif lord och peer af England.
I motsats till Gladstone var han af en outtröttlig kroppslig och andlig rörlighet,
vuxen hvarje situation, en slagfärdig, kvick och utomordentligt sarkastisk talare, en
rik och vidsynt ande, på en gång full af orientaliskt liflig fantasi och af den kallaste,
slugaste och mest skrupel-____________________
verksamma vapen ur handen
på liberalerna och draga de
därigenom till valurnan
framsläppta massorna öfver till
det konservativa lägret. Vida
höjd öfver de
gammalkonservativa kretsarnes ortodoxa
och feodala inskränkthet
sökte han leda den yttre och
inre politiken ur en och
samma synpunkt, den alt i
största möjliga grad stärka
Englands maktställning i
världen. Bortsedt från den rent
personliga individualiteten
och från olikheten i
förhållandena väster och öster om
Nordsjön, var det samma
anda i honom som i
Bismarck.
Skilda åt genom världsåskådning och syftemål ej mindre än genom de folkkretsars
intressen, som uppburo dem, och ledda af män med öfverlägsen och egenartad
begåfning stodo sålunda de båda stora partierna i engelskt statslif gentemot hvarandra.
Bortsedt från den irländska gruppen fanns det vid sidan om dem ingen nämnvärd
politisk organisation. Stadierna i deras strid blefvo alltid moment äfven i
världspolitiken.
fria beräkning.
Socialpolitiken och senare
utrikespolitiken voro de mest gifvande
områdena för hans
verksamhet. Med möda lyckades det
honom att öfvertyga de
mot-sträfviga adliga herrarne inom
hans parti om
nödvändigheten att taga hänsyn till
massornas önskningar och
behof, om man ville hafva deras
röster. Genom sina mycket
lästa romaner verkade han
lika starkt på den allmänna
meningen som genom sina tal.
Det var också han, som
under en kort konservativ
mel-lanregering genomdref 1867
års valreform för att slå detta
De första val, som försiggingo efter den nya vallagen, gåfvo en stark liberal
majoritet och tvingade Disraeli att träda tillbaka. Hans rival Gladstone intog
ledningen och behöll den i sex år (1868-1874). Det är redan sagdt, att han till en
början försökte lösa den irländska frågan men icke lyckades tillfredsställa irländarne.
Den af den liberala regeringen genomdrifna lagen om inrättandet af folkskolor med
statsunderstöd och under statens uppsikt men med uteslutande af
religionsundervisning bröt för första gången med den dittills i England tillämpade grundsatsen att
alldeles låta undervisningen vara privatsak; ett förslag om införande af skoltvång
blef dock äfven då afböjdt af underhuset. Genom införandet af sluten omröstning
vid valen och afskaffandet af seden att sälja officersplatser förvärfvade sig ministären
Gladstone otvifvelaktiga förtjenster. Detta hindrade dock icke, att den snart började
förlora i popularitet och röna opposition till och med i liberalernas egna led.
Härtill medverkade olika orsaker. Gladstone ville sätta kronan på sin irländska
försoningsaktion genom att reformera det dittills strängt protestantiska universitetet
i Dublin. Genom detta lagförslag stötte han många liberaler ifrån sig, och förslagets
Världshistoria VI.
54
Lord Beaconsfield (Disraeli).
Efter fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
