Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den orientaliska frågan och det rysk-turkiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE:N ORIENTALISKA FRÅGAN OCH DET RYSK-TURKISKA KRIGET.
449
Emirens af Afganistan befästa palats i Kabul.
Efter fotografi.
Abd-er-rahman, som en gång flytt för sin farbroder till Turkestan och nu med rysk
hjälp sökte intränga i norra Afganistan. Så snart denne insåg, att det ej skulle
blifva honom möjligt att göra sina anspråk gällande mot Englands vilja, beslöt han
att kasta sig i armarne på denna makt. Underhandlingarne drogo ut på tiden men
ledde slutligen till det resultat, att engelsmännen erkände honom som emir öfver
hela landet. För att göra denna ställning faktiskt gällande måste han visserligen
på egen hand tilltvinga sig erkännande af de stammar, som ännu höllo sig till andra
medlemmar af furstehuset. Den svåraste striden hade han att utstå mot den
för-<lrifne Jakubs broder, Ejub kan, som höll Herat besatt. Under året 1880 framträngde
denne mot öster och kunde till och med taga Kandahar från engelsmännen. Det
behöfdes ett helt ansträngande fälttåg under general Roberts’ egen ledning för att
drifva honom därifrån.
Af orsaker, som längre fram skola angifvas, hade under tiden ett ministerskifte
egt rum i England. I Beaconsfields ställe hade trädt Gladstone, hvars utrikespolitik
alltjämt gick ut på att under alla omständigheter upprätthålla freden och bekämpa
de imperialistiska tendenserna till det britiska väldets utvidgande. Det blef också
hans första bestyr att göra slut på oredan i Afganistan; han lät de engelska
trupperna år 1881 utrymma landet och erkände äfven för sin del Abd-er-rahman som
-emir. De viktiga bergpassen släppte engelsmännen dock icke ur sina händer; de
blefvo sålunda en reell och beståndande vinst af det blodiga och långvariga kriget.
I fråga om Afganistans inre angelägenheter förblef emiren fullständigt oberoende,
och äfven i sina förbindelser med utländska makter fick han större spelrum. Han
måste visserligen finna sig i att England hade en representant i Kabul, men denne
skulle alltid vara muhammedan. Detta tillägg innebar ett betjxlande medgifvande,
ty det säger sig själft, att ett effektivt öfvervakande af den afganska politiken ur de
engelska intressenas synpunkt endast kunnat utöfvas genom en engelsman. Man kan
därför icke säga, att Afganistan redan då blifvit en britisk vasallstat. Gladstone fäste
Världshistoria VI. 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
