Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Tunis och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
till Sahara och att återställa lugnet; äfven staden Tunis blef nu besatt. Kostnaderna
för dessa fälttåg belöpte sig till 89 millioner francs. Men ännu mer än af denna
finansbörda upprördes den allmänna meningen i Frankrike af den tanken, att en
stor del af de franska trupperna här vore fastlåst för en längre tid och sålunda ej
kunde påräknas för ett eventuellt krig i Europa. Ett sådant tillstånd finge pä intet
villkor blifva af längre varaktighet, och därför blef Ferry angripen i kammaren med
sådan styrka, att hans ministär måste afgå. I hans ställe trädde Gambetta, revanche-
politikens förfäktare och
efter honom Freycinet.
Då Tunis nu en gång
var besatt, kunde
emellertid icke heller de
följande regeringarne tänka
på att uppgifva
detsamma; i stället begagnade
man bejens död till att
ännu starkare binda
hans efterträdare vid
Frankrike. Genom ett
nytt fördrag måste han
öfverlåta hela den
inre förvaltningen, äfven
»Fredsvännernax
Kar|katyr öfver trippelalliansen af Tiret-Bognet.
skatteväsendet, åt
Frankrike och likaså
statsskul-dens^ reglering; i
ersättning erhöll han ett
årsanslag för sina
personliga behof (1883). I
verkligheten hade han efter
den tiden ej mer än
härskarens titel, och
Frankrike behandlade landet
i allo som en provins.
Frankrikes
uppträdande i Tunis
framkallade naturligtvis liflig
förbittring i Italien, där
man redan vant sig att
räkna med landets förvärfvande för egen räkning som själfklar sak. Ministären
Cairoli, som låtit förleda sig genom Frankrikes förklaringar, måste afgå och
lemna plats för ett franskfientligt kabinett under Depretis och Crispi. Italien
gjorde fruktlösa försök att vinna Englands och Tysklands understöd. Regeringen
måste konstatera, att Italien stod fullkomligt ensamt och att det ej skulle kunna
bevaka sina intressen utan anslutning till någon af stormakterna. Det var dessa
förutsättningar, som föranledde Italiens närmande till de båda tyska
stormakterna, sådant det först kom till uttryck genom konung Umbertos besök i Berlin och
sedan genom afslutandet af trippelalliansen (i maj 1882). Ordalagen i detta förbund
förblefvo visserligen en hemlighet, men det kan väl anses som säkert, att de tre
makterna däruti ömsesidigt garanterat hvarandra deras europeiska områden och
lofvat hvarandra hjälp mot angrepp af andra makter. I hvarje fall hade äfven
trippelalliansen en rent defensiv karaktär; den var till en början afslutad för fem
år men blef sedan periodvis förlängd och bidrog under de närmaste åren mycket till
att bevara Europas fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
