Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Tunis och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNIS OCH EGYPTEN.
459
Hertigen af Connaught i
slaget vid Tell-el-Kebir.
Målning af R. Caton Woodville
Ur Holmes, Queen Victoria.
Det turkiska rikets sönderstyckande, som börjat på allvar genom freden i San
Stefano, afstannade ingalunda med fransmännens besättande af Tunis; äfven Egypten
gick vid denna tid fullständigt förloradt för sultanen.
Englands ingripande i Egypten var förberedt genom Beaconsfields ofvan omtalade
inköp af kedivens aktier i Suezkanalen och genom anställandet af en engelsk
finans-funktionär i Egypten. På dennes inrådan hade Ismail år 1876 utfärdat ett dekret,
som till skuldernas regelbundna förräntande och amortering inrättade en särskild
kassa, till hvilken en rad statsinkomster en gång för alla anslogos. Men de europeiska
fordringsegarne fattade först förtroende till denna plans lojala genomförande, sedan
kediven gått in på att ställa kassan under uppsikt af en fransk och en engelsk
finansman; det var den så kallade dubbla kontrollen.
Genom dessa åtgärder hade de europeiska fordringsegarnes intressen visserligen
blifvit något så när betryggade, men det blef snart tydligt, att de inkomster, som
blefvo öfver, ej räckte till att täcka kostnaderna för landets egen förvaltning.
Frankrike och England förmådde nu kediven att afträda sina domäner till staten och att
i sin ministär upptaga en fransman och en engelsman, af hvilka den förre fick nöja
sig med de offentliga arbetena, medan den senare erhöll den viktiga finansportföljen.
Därefter yrkade England hos kediven framför allt på sparsamhet i utgifterna för
här och förvaltning; de båda europeiska ministrarne skulle hafva rätt till protest
mot alla åtgärder, som kunde förorsaka nya kostnader. Allt detta betydde intet
annat än det egyptiska väldets underkastelse under Frankrikes och Englands
gemensamma öfverhöghet. Framför allt synes det hafva varit motbjudande för Ismail, att
man ville förmå honom att minska hären, eftersom detta kunde göra det omöjligt
att försvara de vidsträckta områden, som hans förfäder och han själf eröfrat vid
öfre Nilen ända upp till Victoriasjön. Han försökte därför att opponera sig och att
egenmäktigt åsidosätta finanskontrollen. De båda makterna fordrade då af sultanen
i Konstantinopel, att han skulle afsätta kediven från hans ämbete. Abdul-hamid var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
