Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA KOLONIALMAKTENS UPPKOMST.
477
generalkonsuln i Rustjuk att i ett telegram till tsaren förklara, att han endast med
dennes bifall ville kvarstanna i Bulgarien. Man tyckes hafva ingifvit honom
förhoppning, att han genom ett sådant steg skulle vinna tsarens tillmötesgående. I stället
ankom med omgående det besked från Petersburg, att tsaren ansåg lugnet i
Bulgarien i fara, så länge furst Alexander kvarblef därstädes. Till följd af sitt gifna ord
ansåg sig fursten nu tvungen att verkställa sin afsägelse. Trots de bulgariske
ministrarnes alla böner fasthöll han vid sitt beslut och afreste i början af september till
Tyskland.
Knappt var detta bekant i Petersburg, innan general Kaulbars infann sig i Sofia
som tsarens ombud och fordrade omedelbart frigifvande af alla, som fängslats på
grund af förbindelser
med Ryssland, samt
uppskof med de af
ministrarne anordnade
valen till sobranjen,
som skulle välja en ny
furste. Men Stambulov
fasthöll trots dessa
hotelser vid sobranjens
omedelbara inkallande.
Stämningen bland
folket visade sig vid valen
sålunda, att af
parlamentets 500
medlemmar endast 30 voro
ryss vänner. Sobranjen
valde först prins
Valdemar af Danmark till
furste, men tsaren
befallde denne sin nära
anförvant att ej
mottaga kronan, och han
lydde. Tsarens plan
skall hafva gått ut på
att få en liten, af ho-
nom fullständigt
beroende kaukasisk furste
vald. Under tiden satte
de ryska agenterna i
gång den ena
stamp-lingen efter den andra
mot de ministrar, som
tills vidare skötte
styrelsen. Den
märkligaste af dessa komplotter
var den, som i början
af år 1887 kom till
utbrott i Rustjuk, Den
blef nedslagen med
våld, och nio
bulgariska officerare, som
varit invecklade i
densamma, blefvo gripna
och ställda inför
krigsrätt. Då Ryssland
hemkallat alla sina
officiella representanter från
Bulgarien, tillföll det
de tyska konsulerna att
bevaka de ryska
intressena. Tsaren fordrade nu, att Tyskland skulle hindra de dömda officerarnes
afrättning. Men Bismarck ansåg sig ej hafva rätt att inblanda sig i en annan stats
rättsförfarande och ville ej inveckla Tyskland i saker, som lågo så utom dess egen
intressesfär. Han gjorde alltså ingenting för att hindra, att de ifrågavarande
office-rarne undergingo sin dödsdom. Tsaren hade nu liksom hans fader 1878 den
förnimmelsen, att han i ett afgörande ögonblick lemnats i sticket af Tyskland, och började
öppet aflägsna sig från Tyskland och se sig om efter en annan bundsförvant.
Som sådan erbjöd sig Frankrike, där just då det tyskfientliga revanchepartiet
kommit till makten.
«Macbeth och häxorna.»
Karikatyr öfver general Boulanger och den
politiska pressen af B. Moloch i La Silhouette.
Det är ofvan sagdt, att, sedan republiken blifvit befäst i Frankrike, tvenne
riktningar därstädes stredo emot hvarandra. Den ena ansåg det som sin hufvuduppgift
att förbereda hämndkriget mot Tyskland. Den representerades af den så kallade
patriotligan med Dérouléde i spetsen. Det andra partiet sökte ersättning för
Elsass-Lothringen icke inom Europa utan i en utvidgning af det franska kolonialriket.
Dess främste förkämpe hade varit Ferry, som ju också lyckats göra stora
kolonial-förvärf i Tunis, i Bortre Indien och Nigerområdet. Men kostnaderna för denna
kolonialpolitik voro utomordentligt stora, och framför allt uppslukades enorma
summor af de fälttåg, som 1883-1885 företogos i Bortre Indien dels mot kejsaren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
