Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Bismarcks afgång och följderna däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISMARCKS AFGÅNG OCH FÖLJDERNA DÄRAF.
487
Särskildt tillbakasatt kände sig Ryssland, ty gentemot detta land förblefvo
spannmålstullarne i kraft vid sin gamla höjd. Det försökte då att framtvinga en ändring
genom att höja införseltullarne på tyska varor, och det därigenom framkallade
tullkriget mellan Tyska riket och Ryssland fortfor ända till våren 1894.
Skarpare parlamentariskt motstånd framkallade krafvet på ytterligare förstärkning
af hären sommaren 1893; den effektiva styrkan skulle för fem år fastslås vid en höjd
af 557,000 man. Då centern och de frisinnade endast under villkor af den effektiva
styrkans årliga fastställande ville rösta för denna siffra, blef riksdagen upplöst. I
gengåfva för folkets ökade skattebördor erbjöd regeringen tjenstetidens nedsättning
från 3 till 2 år, hvilket senare man förut af tekniska skäl förklarat otillräckligt, men
som nu skulle införas på
försök, emedan man
endast på detta sätt
hoppades kunna erhålla
majoritet för förslaget i dess
helhet. Vid de nya valen
vunno kartellpartierna 18
röster, medan centern
förlorade 10 och de
frisinnade 32 platser.
Sistnämnda parti delade sig
i två nya grupper:
frisinnade föreningen under
Rickert och frisinnade
folkpartiet under Eugen
Richter. Med en
majoritet af 16 röster blef
arméförslaget slutligen
antaget. Försöken att
med den nya majoriteten
genomföra en reform af
riksskatteväsendet ledde
under Caprivi ej till
något positivt resultat; på
Rikskanslern grefve
Leo von Caprivi.
Efter fotografi.
de konservatives yrkan
infördes en börsskatt,
men den gaf endast ringa
behållning.
Det märkligaste, som
föreföll under Capri vis
tid, rörde dock icke riket
utan Preussen. Här
gjordes ett försök att bryta
det konservativ-ortodoxa
elementets traditionella
herravälde och fortsätta
utbyggandet af landets
institutioner på den
stein-hardenbergska lagstiftningens grundvalar.
Den nya riktningen
kungjordes redan genom
upptagandet i den
preussiska ministären af två
i hufvudsak liberalt
sinnade män,
finansministern Miguel och
kultus-ministern von Gossler.
Redan på hösten 1890 framlade regeringen en rad sinsemellan sammanhängande
lagförslag för landtdagen. En omdaning af skatteväsendet skulle väsentligen bygga
Preussens finanser på inkomstskatten och genom skyldigheten till själfdeklaration
och starkare kraf på de stora inkomsterna åstadkomma en i möjligaste måtto rättvis
fördelning af skatterna. En landskommunalordning skulle genomföra själfstyrelse
för landsbygden äfven i de östra provinserna, ehuru med största möjliga skonsamhet
mot de gällande godsherrliga rättigheterna. Till allt detta kom en
folkskoleförordning, som ställde skolorna uteslutande under statens uppsikt och förbättrade
lärar-nes ekonomiska ställning. Alla dessa förslag inneburo ett starkt närmande till det
af Bismarck sedan 1878 uppgifna systemet.
Regeringens politik såväl i riket som i Preussen uppväckte i stigande grad de
konservatives motstånd. Caprivi var hänvisad till understöd af de liberala
mellan-partierna och stundom af själfva socialdemokraterna, och allt starkare höjdes från
högerhåll den anklagelsen, att en sådan politik kränkte alla den preussiska
monarkiens traditioner. Man sökte från kristlig ståndpunkt inverka på kejsaren själf, i
det man särskildt framhöll inskränkandet af det kyrkliga inflytandet på skolorna
som ett gudlöst företag. Gosslers förslag till folkskolelag blef också verkligen
stör-tadt i preussiska landtdagen genom en konservativ-klerikal majoritet. Till följd däraf
trädde kultusministern tillbaka, och de konservative tillfredsställdes därigenom, att
hans plats intogs af friherre von Zedlitz, som i uppfattning kom dem mycket nära;
däremot blefvo skattereformen och landskommunalordningen med några
modifikationer till slut antagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
