Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Österns uppvaknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERNS UPPVAKNANDE.
501
försök att sätta sig fast på halfön samt det europeiska och japanska inflytandets
tillväxt genom handelsförbindelserna drefvo det främlingsfientliga partiet till nya
demonstrationer. I början af år 1894 blefvo främmande köpmän, bland dem äfven
japaner, plundrade och misshandlade på Korea. Vid underrättelsen därom ditsända
Kina trupper för att återställa lugnet och lät enligt fördraget Japan få kännedom
därom. Men då japanerna icke erkände en särskild kinesisk skyddsrätt öfver Korea,
fordrade de att själfva få kräfva upprättelse för de oförrätter deras landsmän lidit
och skickade likaledes stridskrafter till Korea. Medan kineserna landstego på
halföns västkust, utskeppade japanerna sina trupper på östkusten. De hunno fram till
hufvudstaden Söul före kineserna och besatte de viktigaste kringliggande positionerna.
Då Kina nu fordra-
de, att de japanska
trupperna skulle
dragas tillbaka, svarade
mikadon, att han ej
ämnade utrymma
Korea, innan Kina
erkänt landets
fullständiga Oafhängighet och detta
tilllika genomfört
reformer, som
utgjorde tillräcklig
borgen för att liknande
våldsbragder ej
vidare skulle
upprepas. Kina nekade,
och så bröt kriget
ut. I Söul insatte
japanerna genast en
minislär af deras
partit hvilken nu
formligen bad Japan
om hjälp mot
kineserna. I den
uppflammande striden
visade det sig för
första gången, huru
Li-Hung-Tschang, vice-konung ö/ver
Pe tschi-li.
Originalfotografi i Berliner Illustr. Zeitung.
mycket japanerna
redan lärt af
Europa. Då deras
krigiska anda nu
stöddes af europeisk
utbildning och
beväpning, blef det en lätt
sak för dem att
öfvervinna kineserna,
hvilka ej heller
hade några anförare
jämförliga med
sådana män som
Ya-magata och
Oya-ma och amiralen
Ito.
Redan på hösten
1894 sågo sig
kineserna nödsakade att
utrymma Korea, och
japanerna
öfverskre-do floden Jalu. som
utgjorde gräns
mellan Korea och det
kinesiska riket.
Samtidigt inskeppade
japanerna en annan
armé, som öfverför-
des till kusten af halfön Liao-tung och besatte dess viktigaste punkter, Talienwan och
Port Arthur. Kinas fredsanbud tillbakavisades af japanerna. De intogo äfven Wei-hai-wei
och tillintetgjorde i februari 1895 den kinesiska flottan, och trots de stora svårigheter,
som voro förenade med ett vinterfälttåg, framträngde deras trupper så nära intill
Pe-king, att de redan kunde planlägga ett direkt angrepp på den kinesiska
hufvudstaden.
Faran för att Kina skulle fullständigt öfverväldigas kallade de i Östasien
intresserade europeiska makterna till skådeplatsen. Med häpnad funno de här före sig en
mongolisk militärmakt, hvars ohejdade framfart kunde sätta på spel allt, hvad
européerna dittills vunnit i Östasien och Stilla hafvet. Redan fore de afgörande
händelserna, på hösten 1894, hade England föreslagit stormakterna att gemensamt ingripa
med sin medling, men detta förslag säges hafva strandat på Tysklands opposition.
Härigenom förstördes fullständigt det goda samförståndet mellan England och
Tyskland, som redan börjat upplösas genom konflikterna i Afrika. Mot slutet af år 1894
gjorde England i ögonen fallande ansträngningar att vinna Rysslands och Frankrikes
vänskap. Regeringspressen i London förordade en vänskaplig uppgörelse med
Frankrike rörande Madagaskar, Siam, Egypten och Kongostatens framtid. I ett fördrag
med ryssarne i november 1894 rörande Pamirplatån fingo dessa nästan alla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
