Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Striden om herraväldet i Östasien. - 11. Världsläget i början af det nya århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serna. Härutinnan var jordbesittningen återigen utomordentligt gynnad. Medan
stor-godsegarne skulle uppställa 2,618, bönderna 1,113 och hela landsbygden tillsamman
sålunda 3,731 valmän, hade städernas borgare endast att utse 1,284 och arbetare och
kosacker 146 elektorer. På grundvalen af denna nya lag försiggingo nu de nya
valen den 27 oktober. Deltagandet var endast svagt, då de flesta konstitutionellt
sinnade elementen icke trodde sig hafva något att förvänta med en så beskaffad valrätt.
Så kunde det icke öfverraska, att yttersta högern, det gammalryskt och absolutistiskt
sinnade partiet, eröfrade 128 platser, medan kadetterna, som utgjort majoriteten i de
föregående församlingarne, smälte ihop till 41. Till vänster om dem stodo mindre
grupper af demokratiska och socialistiska deputerade. Mellan högern och vänstern
stod vidare oktobristpartiet, som nu fick det egentliga afgörandet i sin hand, då det
förutan hvarken högern eller vänstern kom upp till majoritet.
Förhandlingarne i denna församling, som var långt fogligare än de båda
föregående, uppväckte endast ringa intresse i landet, och man hyste inga större
förhoppningar på resultatet af dess verksamhet. Den stora svårigheten att åstadkomma
ordnade förhållanden i Ryssland låg i frånvaron af en själfmedveten borgerlig
medelklass, i massornas brist på bildning, i den jordegande adelns utomordentliga
inflytande samt i byråkratiens korruption. Det svåraste problemet erbjöd
jordfrågan, som ensam var i stånd att sätta bondemassorna i rörelse. Det kunde med allt
skäl sättas i fråga, om införandet af europeiska samhällsformer i detta land kunde
vara nog för att framkalla ett statslif efter västerländskt mönster. Mycket osannolikt
var, att efter den djupa skakning, som Ryssland genomgått under de senaste
årtiondena, de gamla tillstånden helt enkelt skulle kunna återställas. Den inre
omhvälfning, som här tagit sin begynnelse, hade väl djupare liggande rötter, men det
omedelbara utbrottet föranleddes af utgången på det rysk-japanska kriget. Liksom vid
midten af det nittonde århundradet Krimkriget ledde till Alexander II:s reformer och
lifegenskapens upphäfvande, så var det nu nederlagen mot Japan, som uppenbarade
behofvet af de rådande politiska och sociala förhållandenas reformering och gåfvo
de oppositionella elementen möjlighet att öppet framträda med sina anspråk.
11. Världsläget i början af det nya århundradet.
Liksom Förenta staterna genom kriget 1898 befäst sin ställning som Amerikas
ledande makt, vann Japan genom sitt krig med Ryssland hegemonien i Östasien
och stod sedan inför uppgiften att utsträcka sin maktsfär öfver Stilla hafvet och jämväl
öfver Bortre Indien, där ej en pånyttfödelse af Kina kom emellan såsom en följd
af mandschudynastiens störtande och republikens införande därstädes (1912). Menen
sådan sträfvan från Japans sida kunde näppeligen tänkas utan konflikter med Förenta
staterna och de europeiska kolonialmakterna, närmast då med fransmän och
engelsmän, som bortsedt från det emellanliggande siamesiska området tills vidare delat
herraväldet öfver Bortre Indien sinsemellan.
Sedan försöket att dela Kina i dess östra hufvudland misslyckats, upprepade
Ryssland och England samma försök gentemot de kinesiska bilanden i väster. Medan
Ryssland längre fram skulle begagna de oroligheter i Kina, som ledde till monarkiens
fall och republikens utropande därstädes, till att i Mongoliet söka vinna ett slags
ersättning för hvad det förlorat i Mandschuriet och tillgränsande delar af det kinesiska
riket, hade England redan under det rysk-japanska kriget försökt att vinna
öfver-väldet öfver Tibet för att därigenom äfven åt nordöst göra sitt indiska rike
oangrip-ligt. Kort därefter förmådde det emiren af Afganistan till ett nytt fördrag, hvari han
definitivt erkände Englands öfvervälde och afstod från hvarje själfständig förbindelse
med främmande stater. Härtill anknöto sig äfven engelsmännens sträfvanden att
tillbakatränga det ryska inflytandet i Persien.
Det hade nämligen lyckats Ryssland före kriget att genom utnyttjande af
scha-hens penningförlägenhet bringa denne i starkt beroende. I januari 1900 öfvertog
Ryssland fördragsenligt räntegarantien för ett persiskt lån på 22 */2 millioner rubel;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
