Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VI. De skandinaviska länderna och Finland under det senaste århundradet. (A. Rydfors)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SKANDINAVISKA LÄNDERNA OCH FINLAND UNDER DET SENASTE ÅRHUNDRADET. 573
Det närmaste och mest i ögonen fallande resultatet af det materiella
restaurationsarbetet blef penning- och bankväsendets ordnande men i synnerhet samfärdsmedlens
upphjälpande. Göta kanal i Sverige öppnades redan 1832 eller på en tid, då det ännu
kunde vara en nationell besparing att slippa anlöpa Öresund. När Finland år 1856 satte
sitt östra vattensystem i förbindelse med Östersjön genom öppnandet af Saima kanal,
var redan den nya järnvägseran inne, som, särskildt hvad Sverige angår,
omintetgjorde de ifrågasatta planerna på en storartad utvidgning af de förefintliga
vatten-vägarne. I Danmark med dess små afstånd och ypperliga naturliga farleder kunde
järnvägarne ej blifva af samma betydelse som i de norra grannländerna. I dessa
framväxte efter århundradets midt ett i förhållande till folkmängden rätt omfattande
järnvägsnät, i Norge trots den bergiga terrängen, i Finland trots de många
vattendragen, i Sverige trots de stora afstånden. I sistnämnda land hade dessa afstånd
högeligen försvårat utnyttjandet af de förefintliga hjälpkällorna, och därför blefvo de
nya Samfärdsmedlen också den kraftigaste häfstången för Sveriges ekonomiska
pånyttfödelse. Längre fram sattes halföns järnvägsnät genom ångfärjor i omedelbar
förbindelse med kontinentens i söder, men däremot fördröjdes af försvarshänsyn
den hoplödning med det finska och medelbart med det rysk-asiatiska, som skulle
hafva gifvit äfven det östra halfklotet en nordlig Pacific-bana.
De nya samfärdsmedlens betydelse för näringslifvet kan näppeligen öfverskattas.
Trots jordbrukets konservativa karaktär, som i de skandinaviska länderna ytterligare
uppdrifves genom jordens uppdelning i småbruk, kunde denna hufvudnäring
hädanefter med raskare fart fullfölja den utveckling, som i Sverige och Finland tagit sin
utgång från skiftesverkets påbörjande, i Danmark från stavnsbaandets upphäfvande.
Dessa framsteg, som särskildt blefvo högeligen fruktbringande för det danska
småbruket, hämmades dock i det följande genom den allt starkare framträdande
öfvergången från råämnesproduktion till förädlingsindustri, och för den skull har
jordbruket i de nordiska länderna ännu ej kommit nog långt för att kunna i fullt mått
tillgodose befolkningens brödbehof; den häraf föranledda sädesimporten uppvägdes
dock, hvad Danmark, Sverige och i viss mån Finland angår, af en växande export
af ladugårdsalster. Tack vare förbättrade jordbruksmetoder försvunno emellertid de
fruktade missväxtår, som fordom ej så sällan spridt hunger och elände på halfön
och i Finland, och de ekonomiska följderna af 1860-talets svåra hemsökelser för
jordbruket voro snart öfvervunna. Så mycket varaktigare spår lemnade
jordbruksnäringens motigheter i den starkt tillväxande utvandring, som tagit sin början
vid denna tid och som i det följande minskat den fåtaliga skandinaviska folkstocken
med flere millioner arbetsfört folk.
Behofvet att inom de behållna gränserna vinna ersättning för de förlorade
områdena måste ännu starkare än i Sverige göra sig gällande i det lilla Danmark, där
det bland annat ledde till de jylländska hedarnes uppröjning för åkerbruk och
skogsodling. För öfrigt saknades det i Danmark naturliga förutsättningar för att följa
med i den utveckling, som i de nordliga grannländerna gjorde skogsbruk och
trä-varuhandtering till den förnämsta exportnäringen. Den starka efterfrågan på
världsmarknaden föranledde till en början en rofdrift inom skogshandteringen, som
lagstiftningen dock längre fram gjorde flere försök att begränsa. En helt annan
utveckling än skogshandteringen företedde bergsbruket. Ehuru denna näring
liksom jordbruket i och för sig gick framåt, förmådde den på intet vis bibehålla
sin gamla rangplats i världskonkurrensen. Först på den senaste tiden återfick
den svenska grufdriften en större betydelse för världsmarknaden tack vare den
genom järnvägsanläggningar möjliggjorda starka utförseln från järnmalmsfälten i
Lappland.
Liksom i det öfriga Europa fick näringslifvet äfven i de nordiska länderna sin
hufvudsakliga prägel af industriens växande betydelse. Att man på detta område
ändock stannade långt efter Väst- och Mellan-Europa, berodde i främsta hand af
bristande tillgång på kapital och stenkol; i Danmark kunde sistnämnda brist ej
heller som i de andra skandinaviska länderna i någon mån ersättas genom
tillgången på vattenkraft. Sedan man börjat bättre utnyttja dessa tillgångar genom
storartade anläggningar för elektrisk kraftöfverföring, öppnade sig däremot för sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
