Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 K. LAMPRECHT, EUROPEISK EXPANSION.
fransmännens missionskristendom, ehuru äfven den katolsk, mycket mindre
medeltidsmässig, och så kommo som milda evangelister de första protestantiska
missionärerna, framför allt de, som utgått ur de högt stående sekterna, såsom herrnhutarnes
och de böhmiska brödernas.
Men huru än den kristliga missionstanken utfördes, så häftade dock vid
densamma redan i dess äldsta former ordet »Gån ut och låren!» och därmed äfven ett
drag af intolerans, som dock visserligen äfven blef ett expansionsmoment. Under
tiden för den hufvudsakligaste och mest vidtgående missionsverksamheten, det
sextonde och sjuttonde århundradet, rådde ej heller full kyrklig och konfessionell
tolerans i det europeiska moderlandet; hvarken katoliker eller protestanter kände en
sådan. Men just ur denna omständighet framgick ett nytt religiöst expansionsmotiv.
Sekter, som på grund af sin tro ej kunde eller ville kvarblifva i sitt hemland,
ut-drefvos åt alla världens kanter och förde i gynnsamma fall med sig ej blott en
förädlad kristendom utan äfven liksom ett helt urklipp af europeisk kultur; ty deras
skepp inrymde icke äfventyrare och urspårade eller endast medlemmar af de
kroppsarbetande klasserna utan representanter för alla möjliga samhällsklasser, som
tillsamman bildade en mikrokosmos af moderlandets folk och kultur. Så utvandrade
hugenotter redan i det sextonde århundradet men dessa vanligen i alltför ringa
mängd och därför utan framgång; så utvandrade sedan början af det sjuttonde
århundradet engelska sekterister, och deras stigar och nybyggen blefvo celler i den
mäktigaste expansion den europeiska kulturkretsen har att uppvisa. Men med
subjektivismens tidsålder, i och med möjligheten att äfven på andra vägar än den kristna
traditionens komma till en fast världsåskådning och ett fromt dygdigt lif, framträdde
äfven andra, religiöst-etiska eller också endast etiska expansionsmotiv, såsom
slaf-emancipationens och det, som går ut på de lägre rasernas etiska, intellektuella och
äfven hygieniska höjande. Dessa stå i nära sammanhang med hela det nya själslif,
som karakteriserar subjektivismen, och komma därför att längre fram behandlas.
Vi hafva ända intill denna punkt i vår undersökning sett motiven för den
europeiska expansionen uppstiga till allt högre och högre renhet. På näringssökandets
primitiva egoism följde ett ädlare i maktsträfvandets äregirighet, på detta den
religiösa propagandans motiv och så slutligen den filantropiska omvårdnadens ännu
utomordentligt utvecklingsmöjliga motivkrets. Från egoism till altruism gick
utvecklingens gång. Men vi hafva äfven sett, att denna utveckling ej var så beskaffad, att
de äldre motiven utträngdes af de yngre; de endast kompletterades genom dessa,
och de fortlefva i oförsvagad, ja, ofta i ökad styrka ända till innevarande dag. Detta
är en sak, som ständigt måste hållas för ögonen, ifall nu uppgiften skall lösas att
utreda expansionsmotiven i det senaste utvecklingsskedet, ungefär sedan midten af
det adertonde århundradet, alltså under den period eller den tidsålder af europeisk
expansion, som här skall alldeles särskildt sysselsätta oss.
Vi hafva då naturligtvis att åter utgå från de lägsta motiven, sådana de tillhöra
det ekonomiska lifvet i utvidgningen af näringsområdet och den politiska maktkänslan
i eröfringsbegäret. På det ekonomiska området är då uppgiften att förstå, huru
denna tidsålders nya ekonomiska lif eller företagarehushållningen (das
Wirtschaffs-leben der Unternehmung) måste inverka på expansionen. På naturahushållningens
tidsålder hade redan mot medeltidens slut öfverallt i västra och mellersta Europa
följt en penninghushållningens tidsålder, och det betydde redan en industriens och
handelns tidsålder. Men den tidens industri hade i allmänhet förblifvit lokaliserad,
den hade arbetat för kunderna på platsen och för den närmaste omgifningeris behof;
den hade aldrig haft någon tanke på utförsel längre bort och sålunda icke heller
på någon obegränsad kvantitativ produktion. I framställningen af få men goda och
bästa kvaliteter kulminerade snarare dess ärelystnad, och sålunda blef uppkomsten
af ett lifskraftigt och mångsidigt konsthandtverk den legitima blomman af dess
utveckling. Följaktligen hade handeln då icke heller blifvit aktiv i den mening, att den
med alla slags ekonomiska och sociala medel sökte uppdrifva afsättningen af
hemlandets industriella produkter. Ännu in i det adertonde århundradet och i många
land, såsom i Tyskland, under hela detta sekel höll den sig till utbyte af
kvalitetsvaror i speciell bemärkelse, vare sig dessa nu voro jordbruks- eller industrialster: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
