Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 603
opererade med indiska kryddor, italienska fikon, franska viner, brabantska tyger,
genuesiskt siden, venezianskt glas o. s. v.
Äfven denna rörelse ledde naturligtvis till en viss expansion. Redan tidigt hade
tyska handelskaravaner, som för tillfället förenat ett antal köpmän till ett lag, med
sina varor dragit österut öfver den slaviska gränsen. Icke mindre långt tillbaka gå
Medelhafskonvojerna, vare sig det nu är fråga om Amalfis eller Pisas, Barcelonas
eller Genuas, Grados eller Venedigs sjöfarande köpmän. Härigenom ökades den
europeiska kulturens inflytande i främmande land, hvilket sålunda icke heller med
detta system fullständigt saknades. I söder uppblomstrade de venezianska kolonierna,
som med undantag nästan endast af de dalmatiska förnämligast voro handelskolonier,
på Moreas kuster, på den grekiska övärlden och på Svarta hafvets kustland; i norr
grundade den tyska hansan sina faktorier eller likartade anläggningar i Pskov, Kovno
och Novgorod, i Visby, Stockholm och Tydskebryggen (Bergen), i Briigge och senare
i Antwerpen och London.
Höra dessa ännu jämförelsevis primitiva system till den utgående medeltiden och
den centraleuropeiska expansionens närmaste gränsområden, hvilka vid denna tid
spelade en särskild roll, så uppdrefvos de till stora dimensioner genom upptäckterna
under det femtonde och sextonde århundradet, i all synnerhet af sjövägen till Indien.
Den portugisiska kolonisationen var till en början och en lång tid framåt, ända till
dess man började tillgodogöra sig Brasiliens agrariska och minerala naturtillgångar,
ingenting annat än en expansion med faktorier och handelsforten, och den spanska skilde
sig föga därifrån, där den icke rent af uppvisade den äldre formen med
tributkräf-vande despotier. Nederländarne voro i hufvudsak portugisernas efterträdare och
upptogo deras system, hvilket de först senare gåfvo ökad styrka och utvidgning
genom landeröfring, ja, till och med fransmän och engelsmän förforo framför allt
efter detta system, så vidt det icke var fråga om kättarkolonier eller mission.
Men detta system måste, likaväl som den till grund för detsamma liggande
karaktären hos den tidigare industrien och den tidigare handeln, noga åtskiljas från
det, som i synnerhet sedan det adertonde århundradet utbildade sig som väsentligt
för den moderna expansionen. Redan resultaten af det äldre systemet visa detta.
Hvar hade man då industrianläggningar med tusentals arbetare? Hvar hamnar med
våra dagars mastskogar och lifliga rörelse? Den nya form för näringslifvet, som nu
utbildade sig, är i grund och botten lätt att beskrifva. Under den tidigare
penninghushållningens tider hade industri och handel principiellt varit två skilda former
af social tillvaro: man hade varit antingen handtverkare eller köpman. Det
betecknande var nu, att med de europeiska folkens växande besparingar, alltså med den
ökade rikedomen hos representanterna för den ena eller den andra klassen dessa
klasser flöto ihop med hvarandra. Handtverkaren blef storhandtverkare, förläggare
af hemslöjdsalster eller fabrikant och försäljare af sina varor på samma gång;
köpmannen inblandade sig i den industriella produktionen och ordnade dess sociala
former efter sin exports behof. Så utvecklade sig i stället för de gamla olika skikten
ett enda socialt ledande stånd, de rika eller, som man plägar säga, de kapitalistiska
företagarne. Och gentemot detta ställde sig det andra, likaledes nya ståndet af
kapitallösa arbetare.
Hela denna process blef underlättad, man bör kanske säga först möjliggjord
och i hvarje fall högeligen påskyndad och i sina verkningar förstärkt genom
teknikens samtida utveckling. I det att denna följde naturvetenskapernas tendens, sådan
den gick ut på det konstaterande af de stora naturkrafternas enhet, som slutligen
syntes uppnådt genom lagen om energiens oförstörbarhet, sammanförde den småningom
industriens och samfärdselns fortskridande i en och samma fåra. Ty i stället för det
gamla handtverkets och handelns oräkneliga olikartade funktioner, som voro
hopade i en endast långsamt inhemtad tradition, satte den en enda princip, den
maskinella funktionen, vare sig nu denna i fabriksmaskinen hänförde sig till
industrien eller i lokomotivet och dess motsvarigheter till samfärdseln, och reducerade
därigenom slutligen allt till den motoriska kraften. Ja, till och med de industrier
och transportformer, som berodde på kemiska processer, inpassades slutligen under
denna enhetliga procedur, i det att den kemiska energien jämväl inom dem kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
