Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 609
trädde på det etiska och rättsliga området? I detta sammanhang måste vi dock
inskränka oss till uppfostringsväsendet och till erinran om Rousseau och Basedow;
de högre sedliga och rättsliga frågornas område skulle genast ställa oss inför politiska
problem och lösningsförsök, som på det närmaste sammanhänga med
expansionsideer-nas historia.
Men på den första periodens naturalism följde klassicismen och det rationella
utförandet af dess resultat i afslutade system. Det är tiden för den engelska och
franska och framför allt den tyska klassicismen i diktningen, det är jämväl
romantikens årtionden, hvilken också i det väsentliga endast innebar ett fantasiens
herravälde, ett suveränt förfogande öfver de naturalistiska resultatens medel och, på
en gång närd af diktning och vetenskap, utvecklade den dåtida världsåskådningens
normer i idealistiska tankesystem. Och återigen begynner denna rörelse i England,
slår öfver till Frankrike och slutar i Tyskland, där den finner sitt utan jämförelse
mest storartade och betydelsefulla uttryck, ett bevis därpå, att det stundom kan
hafva sina fördelar att vara den till tiden sista bland Europas kulturellt ledande
nationer.
Men utöfver romantiken har den subjektivistiska tidsålderns första period
öfverallt upplefvat äfven ett slutskede, som man kan kalla realismens. Hade
fantasiverksamheten redan i klassicismens och romantikens lifsyttringar funnit det fullaste
uttrycket för hvad det var perioden förunnadt att uppnå, så var det nu vetenskaperna,
som drogo försorg om att det, som till en början endast framskymtat i aningen och
dikten, öfverfördes i mera logiska, rationalistiska former. Framför allt afslöto dessa
sig därvid själfva till ett system; inom naturvetenskaperna var det satsen om energiens
oförstörbarhet, inom de andliga vetenskaperna läran om de historiska idéerna eller
närbesläktade uppfattningar, under hvilka de i nästan oöfverskådliga massor
inströmmande detaljkunskaperna inordnades. Men därefter grep den vetenskapliga rörelsen
på sätt och vis öfver äfven på fantasiverksamhetens område; inom den bildande
konsten liksom i diktningen segrade en historism, som visserligen redan slagit rot i
romantiken, ehuru där ännu i mystisk och poetisk gestalt, men som nu, då den
själf var tämligen ytlig och stundom mera arkeologisk än evolutionistisk, hotade att
leda till fantasikraftens förstelning.
Denna bild af den första periodens afslutning är väsentligen tecknad efter gången
i Tyskland, om också motsvarigheter icke saknas i England och Frankrike. Men
äro dessa mindre i ögonen fallande, så sammanhänger det därmed, att de
västeuropeiska nationernas utveckling under tiden så mycket hastigare skyndat begynnelsen
till en andra subjektivistisk period till mötes. Så hade i England på diktningens
område efter Walter Scott kommit de stora realistiska romanförfattarne. Så hade i
Frankrike inom måleriet uppstått skolan i Barbizon. Så hade i England framträdt
John Stuart Mill, i Frankrike Comte. Så kunde man inom fantasiverksamhetens
vidsträcktare område redan iakttaga så fullt mognade utslag af den nya naturalismen
som på ena sidan Kanalen Prerafaeliterna, på den andra Zola och hans skola.
I Tyskland däremot framträdde den nya naturalistiska riktningen först på 1850-
1860 talet och detta i yttringar, i hvilka till en början ännu mycket gammalt och
nytt blandades om hvartannat; här var det först de två närmast följande årtiondena,
som förde till fullt genombrott. Följden däraf blef ett antal utvecklingsserier af
gammal-idealistisk och tillika ny-naturalistisk art, hvartill Frankrike och England ej
kunna uppvisa något motstycke i styrka och storhet och som icke minst utgöra den
tyska historiens stolthet i det nittonde århundradet: Rikard Wagner-Liszt-Cornelius;
Hebbel-Keller-Raabe; Böcklin-Thoma-Klinger. Men därefter inbröt den fullgångna
nya naturalismen med så mycket större makt äfven i Tyskland. Det var inom
måleriet impressionismens och den tidigaste secessionens år, inom diktningen »det gröna
Tyskland» och inom vetenskaperna tiden för ett utomordentligt ifrigt detaljstudium,
som tillstängde alla vägar till ett mera abstrakt tänkande.
Med hvilken misstänksamhet betraktade man icke under 1870- och 1880-talet
hvarje forskare, som sysselsatte sig med filosofiska frågor! Men äfven denna gång
regerade stränga herrar icke länge. Nästan samtidigt med i England och Frankrike,
sedan 1890-talet, upphof sig en ny idealism, den idealism, som sedan varit beteck-
Världshistoria VI. 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
