Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELSINGFORS.
Genom sina anor tillhör Finlands nuvarande hufvudstad landets äldre städer. Afser man deremot den vigt och betydenhet,
den yttre och inre beskaffenhet, staden nu eger, så måste den räknas bland de yngsta städerna i vårt land. Den är i detta afseende helt
och hållet ett verk af senaste mansålder. Ännu lefva personer, som erinra sig den tid, då Helsingfors genom omfång, folkmängd och
byggnadssätt tillhörde vårt lands ålderdomliga småstäder, och som kunna berätta huru böljorna svallat på ställen, der nu stolta
byggnader resa sig, eller huru kärr och moras, med sin torftiga vegetation af enris, ljung, starrgräs o. d. intagit platser, som nu prydas af
angenäma promenader och täcka villor. — En kort öfversigt af stadens tidigare öden förklarar lätteligen detta förhållande.
Grundläggaren af Helsingfors är svenske konungen Gustaf I. Denne store man, som befriat sitt fädernesland från danskt
förtryck och hierarkins bojor, ville äfven göra det blomstrande genom handel och industri. Hanseförbundets makt var bruten, Nowgorod
och Pleskow — de städer, der förbundet haft sina kontor för Ryssland — hade dukat under för svärdets makt samt förlorat sin fria
författning, och Gustaf hoppades nu lätt kunna till sina egna stater leda den indräktiga ryska handeln från det uppblomstrande Reval.
Det var då Gustaf, 1550, gaf befallning att en stad skulle uppbyggas på Sandhamn, en större holme invid sjelfva hafvet, en dryg half mil
so. om det nuvarande Helsingfors och ö. om de klippor, på hvilka Sveaborg finnes uppfördt. Genom åtgärder, som vår tid skulle
kalla barbariska, men hvilka konungen fann alldeles naturliga och rättmätiga, sökte han i hast skaffa invånare åt sin nya stad.
Borgarene i Raumo, Borgå, Ekenäs och Björneborg fingo nemligen befallning att skyndsamt bosätta sig der, och uppmuntrades dertill
genom hvarjehanda privilegier, som tillförsäkrades den nya staden. Åtgärden var förvänd och dess frukter inga. På den utsedda platsen
uppstod ingen stad. Antingen nu denna ö, såsom belägen ute i hafsbandet ansågs lätt åtkomlig för fiender och utsatt för deras angrepp,
eller af andra okända orsaker, alltnog: Sandhamn förblef obebygdt. I det stället anlades den tillämnade staden på fasta landet, en mil
nordligare, vid Vanda ås mynning. Hvilket år staden här egentligen uppstått, är obekant; dess första privilegier befinnas emellertid vara
utfärdade af Johan III den 3 Aug. 1569, och tillförsäkrade den fri sjöfart och stapelrätt samt en mängd donationer. Dessa privilegier
hafva sedermera af flere följande regenter blifvit bekräftade och utvidgade, och styrelsen sökte på allt sätt befordra den nya stadens
förkofran. Om den derigenom verkligen uppblomstrade, är osäkert. Att den dock ej saknat all betydenhet, bevisar den omständigheten,
att Gustaf Adolf dit sammankallade finska ständerna till en riksdag i Januari månad 1616.
Sålunda uppstod Helsingfors och vann sin första organisation på annat ställe, än den kunglige grundläggaren velat, men äfven
på ett annat, än der det kunde komma i rätt flor. Man märkte nemligen snart nog att dess läge var i många hänseenden obeqvämt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vyerhfors/0039.html
