Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag söker en ört, ty mitt hjerta man sårar,
Som läkande är."
Sök du, goda Hildur, fast tårarne rinna!
Den läkande örten en gång skall du finna,
Som, helande såren, förljufvar din nöd.
Förskräcks ej, fast örten är bitter till smaken,
Förskräcks ej för namnet — det gör ej till saken:
Den läkande örten, du sökt, heter ... död."
Men det är icke endast den tröstlösa sorgen, den djupa melankolien,
som uttalar sig i dessa sånger. Nej, det finnes ögonblick, då ännu
lyckan blommar, hoppets leende vår grönskar, ungdomens illusioner
blifva verklighet ... Den trånga skrubben vidgas: den förbytes till
ett landskap, skiftande i aftonrodnans färg, der "Hildur" går med sina
lam och der en hydda, "högröd som skarlakan", öppnar ett leende
och lycksaligt tjäll i sin "lilla vrå bland bergen":
"Hon är befäst, min lugna hydda,
Så otillgängelig, som säll,
Ty mörka skogar, höga fjäll
Mot verldens stormar henne skydda.
Hvart jag af ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå.
Min lilla vrå bland bergen.
. . . . . . . . . . . . . .
Att lyckans yra fjäril fånga
Jag löper aldrig mer omkring,
Ty jag har lärt att ingenting
Man vinner så med mödor många.
Nej, jag har lycka nog ändå:
Min sköna fånge i min vrå,
Min lilla vrå bland bergen!"
Se der målet för skaldens ärelystnad, innehållet af hans drömmar!
Från toppen af den klippa, som skyddande reser sig öfver hans drömda
hydda, ser han med filosofiskt förakt ned på menniskornas äflanden,
på den oro, som jagar verldens dårar. Intet begär efter rykte eller
guld grumlar hans själ, ingen afund öfver de storas makt fyller hans
hjerta. Med den vises löje på sina läppar flätar han en ranka kring
sin tinning, fattar sin lyra och sjunger vid sin Hildurs sida till samma
tema som Horatii: Beatus ille, qui procul negotiis:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
