Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
. . . "Det arf, Wadman erhöll efter fadern, använde
han till stor del för att hjelpa sedermera blifvande professor
Weltzin (hans akademiekamrat) att fullända dennes
läkarekurs, en kostnad så mycket drygare som Weltzin just icke
var någon hushållare under student-tiden*). Afhvad
orsak Wadman icke vidare drog fördel af sina vetenskapliga
studier för erhållande af framtida försörjning känner jag icke,
ty Wadman var högst förbehållsam i meddelanden om sitt
ungdomslif, men så mycket vet jag, att en olycklig kärlek
djupt ingripit i hans lefnads-omständigheter"......
"En olycklig kärlek", en obesvarad hyllning eller bruten tro —
se der den gamla sagan, som så ofta återkommer. . . . "Men",
invänder man, "en olycklig kärlek hör numera endast till romanen. Man
tröstar sig lätt, och dermed punkt!" Det är egoismen som talar.
Måhända tinnas dock ännu några "hjertan af guld", för hvilka
kärleken hvilar på en annan grund än ögonblickets lättsinniga tycke eller
egennyttans lumpna beräkningar. Ett sådant hjerta synes vår skald
från början ha egt . . . och bilden af deri förlorade och begråtna
älskarinnan sväfvade ännu på hans gamla dagar med ungdomens och
skönhetens förtrollande behag kring hans ensliga läger och förmådde
honom mången gång att utbyta glädjens klingande lyra mot saknadens
och längtans elegiska luta:
"Ej föll någon stjerna, men tärnan blef kall
Och läpparne brände vid bägarens svall.
Dock suekade hjertat, när jag skulle dricka
I tysthet en skål för min trolösa flicka.
Det suckar, så länge den glimmande sol,
Deri bleknade måne skin’ ned på min stol,
Tills en gång ur läkarens burk jag skall dricka
Mitt yttersta rus för min trolösa flieka."
Lika stark i sin vänskap som trofast i sin kärlek, kunde
Wadman aldrig glömma ungdoms-vännen, med hvilken han delat det lilla,
han egde, och som sedermera i sin ordning sökte visa honom sin tack-
*) W e 1 r i i 11: se noten på sid, 268 och poemet på sid. 374.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
