Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
genom erhöll fiender är klart, men detta bekymrade honom föga.
Wadman var lättsinnig, såsom de flesta naturskalder, men han var i
moraliskt hänseende af den strängaste redbarhet, den obevekligaste
dygd. En låghet var för hans ädla oeh öppna sinne nästan alldeles
ofattlig, oeh derföre vredgades han också på det häftigaste, då han fick
höra talas om något snedsprång, begånget af vän eller fiende. Då
skonade han ingen, utan hvälfde hela sin vredes skålar utan
konside-rationer öfver den felande. Sjelf den personifierade ärligheten, kunde
han, i all sin fattigdom, icke förstå rikedomens frestelser. Detta slags
"verldsförakt", hvarom han ofta talar i sina dikter, synes ha varit ett
af de utmärkande dragen i hans karakter. Nöjd med litet, tog han
den onda dagen som den goda, och man har aldrig någon anledning
att antaga det fattigdomen i och för sig hos honom åstadkommit några
bekymmer. Grunden till hans melankoli låg djupare. . . . Wadman
insåg alltför väl huru mycket han "kommit på efterkälken" — såsom
han sjelf säger i ett af sina bref — dels genom omständigheterna, dels
genom sin egen svaghet. Han såg att ett stort pund snart blifvit
lättsinnigt förslösadt, och detta var nog för att i hans själ underhålla
den disharmoni, som så ofta framlyser hos honom. Lägger man
härtill de dystra minnen från hans ungdom, då han fann sig "bedragen
på sin skönaste dröm" — en qvinnas hjerta •– så behöfver man icke
gå längre för att finna grunden till de stundom skärande missljuden
från den lyra, hvilken han invigt till "Evans och Fröjas tjenst".
För att trösta sig tog Wadman stundom sin tillflykt till
sjelfironien. Hans bekanta "Samtal mellan själen och kroppen" *) är ett
af hans mest framstående stycken i den vägen:
"Än du är ett noll i statsmannens tabeller
Och knappt ett ejderdun på händelsernas våg!??
säger den "bättre hälften" och får till svar :
"Högmodiga fru själ, tänk, om blott du fått regera,
O, ve då mig, ditt arma skråf!
Jag skulle vakat, då jag sof,
Och druckit vatten, då jag drack madera."
*) Se sid. 219 samt hänvisningen (nr 9) till sid. 534.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
