Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
streck, begånget af några bland de högvördige, med hvilka han
kommit i beröring. Wadman älskade nöjet öppet och ärligt och sökte det
aldrig på smygvägar. Ingenting härmade honom deremot så mycket
som en offentligen visad asketisk stränghet, förenad med hemliga
laster, bedrifna på den s. k. tf teologiska vägen". Då grep han till
pennan, och i sin rättmätiga harm öfver enskiltas förvillelser tf skar han
dem alla öfver en kam". Då hette det:
"Mörksens ufvar
Äro, v käre broder,
Stora lufvar,
Samt och synnerlig1.
De förjaga
Oss från drufvans floder
För att taga
■< All likör åt sign.
En af Wadmans intimare vänner har i nyssnämda afseende om
honom yttrat följande:
"Vid en väns sjuksäng saknades han aldrig hvarken natt eller
dag, from och god som ett barn, vänfast och alltuppoffrande ....
Han var den ärligaste menniska jag någonsin lärt känna. En djup
religiös känsla låg på botten af hans hjerta, men prålade ogerna på
läpparne. Han var djupt intagen af kristendomens inre väsende, men
han älskade icke skalet, som omgifver dess kärna, och han hatade i
allmänhet presterna, just emedan han ansåg dem ovärdiga sitt höga
kall. Detta var måhända en ensidighet hos honom, men ursäktlig
eller åtminstone förklarlig genom den otur, han hade, att merendels
råka ut för råa, egennyttiga, njutningslystna och skrymtaktiga prester.
Wadman hade ett skarpt öga och upptäckte lätt nakenheten under
fikonalöfven. Också sparade han icke på satiriska klatschar mot
"andans svarta män". Hans argaste opus i denna väg, Prestmötet, fick
landshöfdingen i Göteborg grefve Eosen låna i manuskript. Denne
visade det för d. v. biskopen, sedermera erkebiskopen Wingård,
hvilken, efter att hafva grundligt studerat detsamma, helt lugnt kastade
manuskriptet i kakelugns-brasan. Wadman sjelf kunde aldrig ur
minnet återgifva detsamma, och har det sålunda förgåtts för den prelats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
