Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXX
sten började mässa i en näston till den grad missljudande, att
Wadman nödgades hastigt luta sig ned i bänken för att dölja sitt skratt.
Härvid sprack det nya plagget, så att skalden återigen måste anlägga
den "vanliga syrtuten*1’. Någon tid derefter skickade samme prest
omkring den s. k. påskboken för att erhålla de årliga bidragen af
sina församlingsbor. Äfven Wadman fick den till sig, hvarvid han
förklarade, det han visserligen erkände pastors rättighet till påskören,
men att han, för sin del, hade en liten mot-räkning, hvilken han
begärde att få presentera. Wadmans räkning lydde som följer:
»Herr pastor N. N. till J. Wadman. Debet.
An. Mässat sönder ett par svarta byxor . . b:ko r:dr 8: 32.
Per. Afgar för paskören.............. ?? r> — 16.
Saldo mig till godo.................. v w 8: 16."
Historien förmäler icke huruvida presten godkände räkningen, men
tvifvelsutan slapp Wadman sedermera alla påminnelser om påskören*).
Wadman synes ha varit en synnerlig beundrare af Carl Johan.
Flera stycken af hans hand äro skrifna till denne furstes ära, och den
tillgifvenhet och vördnad, som han hyste för "hjeltekonungen’’, sträckte
sig äfven till dennes hela ätt. Men icke ens de mest lojala tänkesätt
kunde afh alla honom från att skämta, då tillfälle till ett godt skämt
erbjöd sig......**).
*) Historien är sann . . . Den mässande presten var pastorn M. Roernpke (i Carl
Jobans församling), hvilken i yngre åren haft en ovanligt vacker röst, men på
ålderdomen brukade framföra altars an pen med "nog mänga och löjliga drillar och
utvikningar’’. Den kyrkliga akt, som förrättades vid byxornas spräckniug, vur "unge Zet~
terlöfs" begrafning (se sid. 122, första noten med hänvisningen). Utgifvaren.
**) Bjursten berättar här den bekanta historien om ’’Palmén och Cavallin",
Tilldragelsen är visserligen sann, men interlokutören var icke Wadman. Anekdoten fur
säker källa undertecknad meddelad af hr notarien Fredrik af Wannqvist) är denna: I
Göteborg gafs en stor middag i anledning af kronprinsen Carl Johans återkomst från
kriget mot Napoleon. Två apotekare i staden, Palm och Cavallin, voro äfven
närvarande. Då prinsens skål dracks, höll värden (grosshandlaren Prytz, svärfar till
kommerserådet Wijk) ett grant tal och ordade om den store fursten, som återkom
"bekransad af lagrar med palmen i ena handen" .... men här kom han af sig och kunde
icke fortsätta talet af brist på motstycke till "palmen", utan återupprepade sitt "med
palmen i ena handen" .... tills en spefågel, doktor Ekman, sufflerade honorr ;
"och Cavallin i den andra". Detta väckte naturligtvis allmänt skratt, och skälen
dracks utan vidare oration . . . (Se för öfrigt noten på sid. #45). Utgifvarep.
En annan anekdot (exakt berättad af litteratören hr J. Philipsson) . . Da C-ui
Johan som kung en gäng (i början af 1830-talet) besökte Göteborg, hvarvid en
allmän illumination var anordnad, ville äfven Wadman, ehuru han bodde vid en trång och
afsides liggande gata och midt emot en bordell, hedra monarken så vidt hans
"poetiska omständigheter" det tilläto honom. Han skref derföre ined stora bokstäfver på
ett ark skrifpapper en fyraradig vers, hvarefter papperet oljades och tick tjenstgöra
som transparang i fönstret, belyst af två smala talgljus. Versen lydde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
