Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
med verklig shakespearisk ironi. Likasom Hamlet visar huru
Alexanders stoft måhända blifvit användt att "täppa ett ölfat" eller
huruledes det kan vara möjligt att en kung "passerar genom en tiggares
tarmar", likaså gycklar äfven Wadman öfver höghetens och maktens
förgängliga glans, mot hvilken han som parallel uppställer tiggarens
förnöjsamhet i sina trasor och friden inom den idoge arbetarens
trefna, fastän fattiga hem:
»Ett kejsar-lik är en kött-ruin
Och skall förvandlingens vägar vandra:
Blir det ej doppad t i terpentin,
Så ruttnar det liksom alla andra.
Och minnet — minnet är blott ett ljud,
En återklang af den dumma flärden.
Som krukor stå vi der inför Gud,
Och tiggarn fnyser åt efterverlden??*).
I dessa "paralleler" finna vi det sannaste uttrycket af skaldens
skaplynne. Hvad verlden och menniskorna benämna lycka, det är
för honom ingenting annat än Härd och dårskap: rikedom är endast
mull . . . makt och höghet äro såpbubblor med en skimrande yta,
men tomhet inuti, och ryktet — det är slutet på visan —
efterklangen af den dumma ståten, som icke kan fresta någon annan än en
narr. Ur denna verldsåskådning hafva hans flesta och bästa
styckena framsprungit.
"Men hvad vill då skalden?" frågar man. "Ar det endast det
glada lifvet vid bålens rand som han anser prisvärdt? Ar det nöjets
berusande nektar allenast som utgör det verkliga ?v Nej, långt
derifrån. Skalden behandlar nöjet med samma ironi, fastän han ofta
framställer "Bacchi glada och sorglösa dyrkare" såsom en behaglig
motsats mot Mammons trälar. Men man skulle alltför ensidigt
bedömma honom, om man i denna framställning endast såge uttrycket
af hans egen åsigt. I den muntra och sköna sången: "Jag vill lia
rus, ett glädjerus hvar dag" (sid. 43) prisas visserligen den
epikurei-ska lefnadsåsigten framför deras, som sträfva för "jordens skatter"
*) Se sid. 244.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
