Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIX
eller "efterverldens pris’*, och ett kejsardöme är en småsak mot ett
"famntag af Selinda", men skef i sin uppfattning vore man, om man
deraf droge den slutsatsen att skalden sjelf på fullt allvar ville
försvara det slags lefnadsvishet, som han på ett så lekande sätt skildrar.
Emot en sådan beskyllning strider hela arten af hans poesi för öfrigt.
För Wadman fanns det ett annat ideal af lifvet, ett älskadt, ehuru
aldrig uppnådt mål, mot hvilket han blickade med samma längtan
som seglaren på det ödsliga hafvet blickar emot hemmets stjerna :
det var det husliga lifvets stilla, obemärkta lycka, "blommande i
fridens tjäll", utan oro, utan flärd, det var "arbetets och mödans lön"
vid sidan af den älskade. Men ödet hade nekat honom denna lycka
— den högsta af alla, lifvets enda verklighet — och han gick ensam
genom verlden, skämtande med allt, ett lekfullt, glädtigt, obekymradt
barn i deras ögon, som icke inse öfver hvilken grund af dystert
allvar löjets lätta fjärilar ofta sväfva. I det vackra stycket Hemmet
(sid. 179) har skalden bäst uttalat denna längtan efter det fridfulla,
husliga lif, om hvilket han så ofta drömde. Från de mäktiges salar,
från striden "med lager bekransad", från de "kryddade sydliga
landen", från "bålen bland lustiga bröder" längtar han "hem
igen", ty :
"Hvar helst jag än var, min vän,
Jag saknade alltid ditt vänliga möte:
Hos dig är jag bäddad,i sällhetens sköte —
O, dit, o, dit vill jag hem igen!" *).....
Men många vårar ha nu tecknat, sin grönska öfver skaldens
graf, sedan han i döden funnit det "hem", som han fåfängt sökte på
*) Det icke minst märkliga i Wadmans författarskap utgöres onekligen af hans
Tal i glada samqväm, d. v. s. i ordenssällskapet Göti Parbrikoll, verkliga
mästerstycken i dfMi utmärktaste stil, antingen man afser det. humoristiska elementet
eller det rent allvarsamma, der lian, ofta med blott nå ffra få ord skildrar t. ex. de mest
gripande, taflor från krigets, hungerns och farsoternas fasor, lian visar här att han
såsom direktör vid sjukhusen med egna ögon sett döden i ansigtet. (Också då koleran
så förfärligt rasade i Göteborg 1834, var Wadman ’"den oförtrutnaste, rådigaste och
modigaste koleraläkare, som man någonsin kunde få se. lian höll ut från början till
slut").. .. Wad.nan hade en Vacker organ, och sjelf höll han merendels sina
högtidstal vid brikolleriets sammankomster. Han blef ledamot af sällskapet den 4
december (Uarbaradagen), men recipierades först den lfirde i samma månad, hvilken dag
ban egenhändigt inskrifvit i matrikeln. Genast derefter blef han utnämd till
"ordensskald och talare", hvilken funktion han tycks ha innehaft i tio års tid, enär man har
tal af honom hållna från och med 1817 till och med 1827, men inga senare. (Se
vidare noten på sid 435). Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
