Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Derför afstår jag mitt rike
Till en mer utrustad like,
Härdad i palats och tält.
O, jag ber er, folk, mig skona
Packen er med maktens krona
Långt från mina blomsterfält!
Långt från mina fingrar denna
Diamant-beslagna penna,
Hvarmed riks-krönikan skrifs!
Jag mig ryckt en ur gås-vingen
För att flygtigt skildra tingen,
Hvarom hopen slits och rifs.
Kunde jag med strida tårar
Bota bofvar eller dårar,
Skulle ingen se mig le.
Men jag kan ej — derför skrattar
Jag åt lumporna, man skattar
Herrliga och lysande.
Men, himmel, hvad ser jag — der jäspar en sky
Och föder två kinder så stinna
Med krulliga lockar och rosende hy...
Kors, hör ur trumpeten hvad hiskeligt gny,
Som skallar från Nordkap till Falsterbo by
Och spränger min arma trumhinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>