Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Hon kan Hogarths griffel skatta
Utan hån för Tittan
Och ett mustigt skämt be skratta
Utan våda: för sin man.
Af vårt öde ofta spelas
Sorgmusik till lifvets dans.
Ve då henne, som det felas
Mod, och styrka, lugn och sans!
Om jag nu hade spända vingar,
Då flög’ jag lätt från alltihop —
Men, ack, den tunga kroppen tvingar
På örat dessa hemska rop.
Ej blyg för efterverldens domar,
Jag ville fly min egen tid:
Den känner icke lås och bommar
Och ingen gräns att stanna vid.
Är likväl örat länge pröfvadt
Af gäll, missljudande musik,
Blir det för alla läten ^öfvadt
Som på ett skrinlagdt helgonlik.
Och tålamodet får i striden
Ett så ogenomträngligt skinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
